Etikettarkiv: tax

Och nu är det sommar

Tiden går. Saker händer. Känslor som stärks eller avtar. Vissa viktigare idag än de var då.

Livet består fortfarande av före och efter Harry. Vissa dagar smyggråter jag på toaletten, andra pratar jag starkt och kärleksfullt om hans lustiga personlighet.

Hasse verkar vara på väg tillbaka till den han var. Innan. Inte lika osäker och ängslig. Fortfarande i stort behov av närhet.

Ömma modern härjar på med hemtjänstpersonalen och är lika smart och på hugget som alltid. Måtte hon hålla på tills ljuset bara slocknar.

Vi har hälsat på Långa Barnet och Lillebror i Stockholm och Uppsala. Långa Barnet har ett bra jobb, sambo och en jättefin hund från Hundhjälpen. Lillebror är äntligen klar med sin utbildning och är på väg in på Ikea. Musikungen är fast i kockträsket, har gjort klar utbildningen och är eftersökt i branschen. Flickebarnet sköter familjen med fast hand och gör det bra.

Ja. Det var väl ungefär så. Jag lever. Vi lever. Och har det bra.

Nu är det sommar och ledighet.

Finaste Harry

display

Vi hämtade Harry när han var 9 veckor. I höjd med Halmstad stannade vi till och han kissade i ren skräck när bilen intill startade. Hela vägen låg han i mitt knä och sov. Så liten, så knubbig mage, så söt att jag knappt vågade ta i honom. Dagen därpå drog Mannen till jobbet. Jag hade sovit med Harry mot mitt bröst och vinglat ut på altanen varje gång han började röra sig oroligt. Nu satt vi i kökssoffan. Han pep och kravlade runt på filten vi fått med oss. Snart somnade han och jag vågade inte flytta mig. Där satt jag och stirrade på kaffekokaren och törstade men utan att röra en fena.
Yngste sonen som är rädd för hundar tyckte det var en förfärligt dålig idé att skaffa en valp. När han såg Harry föll han på knä och upprepade; men shit, men shit, men shit.

Harry var en fantastisk hund. Trygg och lugn. Det fanns inte mycket som kunde jaga skräck i honom. Allt åt han, vi skojade om att han var en taxförklädd labrador. Han var vänligt inställd till allt och alla. Valde sina människor utan att vi kunde förstå varför. Ofta människor som aldrig klappat en hund i sitt liv. Han hoppade upp i deras knä och lade sig till rätta. Och jag har aldrig träffat någon som inte föll för hans charm.

Han var så cool.

Han var med oss överallt. Verkligen. Hotell, restauranger, fester, jazzkonserter, hemma hos folk. Aldrig att han orsakade några problem. Personal på olika ställen erbjöd sig att ”ta hand om honom medan vi åt/drack/annat”.

Vi gick i skogen och hem till Ömma modern. Hon fick åka rullstol för att vi skulle kunna gå lite längre än annars. Harry VÄGRADE att gå bredvid, han skulle sitta i mormors knä. Punkt. Så vi gick i skogen. Hasse gick fot intill och Harry tronade i mormors knä. Folk log.

Han lärde sig snabbt att när vi ska åka bil eller båt måste han göra både det lilla och stora innan. Han visade sin lillebror och numera räcker att säga att vi ska åka det ena eller andra så gör de vad som behövs.

Det finns så otroligt mycket unikt med Harry. Verkligen unikt. Just nu kan jag inte minnas ens en tusendel. Vi saknar och är så förtvivlat ledsna. Vem kunde tro att en liten tax kunde betyda så otroligt mycket? Att en liten tax kunde ha ett sådant värde? Finaste Harry, finaste, finaste killen. Jag är så glad att jag har fått leva några år med dig. <3 IMG_1562IMG_1565IMG_0752IMG_1049DSC00225cropped-IMG_0474.jpg

IMG_0566

IMG_0751IMG_0364IMG_0547

IMG_0695IMG_7608IMG_7153

Djurisk kärlek Uppdatering

I måndags cyklade Mannen iväg och handlade. När han kom tillbaka störtade Hasse mot grinden och tjöt högljutt, som vanligt. Harry gick en liten bit och stannade sedan och satte sig ner.
Jag blev kall i hela kroppen. Snabbt hämtade jag favoritgodiset och lockade på honom. Han tittade men reste sig inte. Om Harry inte åbäkar sig för något/vad som helst som går att äta, då är det inte bra.
Jag bar in honom och satte honom på bordet. Bakdelen vinglade och vek sig. Försökte resa honom men det ville sig inte. Han skakade i hela kroppen och jag insåg att han hade riktigt ont.
Vi kastade oss i bilen och var på djursjukhuset inom tio minuter. Då kunde han inte längre stödja sig på bakbenen. Han sa inte ett knäpp på hela tiden. Låg bara i min famn och såg sådär sorgset Harrytålmodig ut.
De behöll honom till nästa dag. Då var han helt förlamad i bakdelen. Han blev magnetröntgad och sedan blev det operation. På höger sida hade en disk halkat ut och det var den som tryckte på nerverna. Det fanns även små ”pluppar” med diskmaterial som spritt sig på den vänstra sidan. Man valde att åtgärda den högra. Tydligen går det inte att göra både ock, då blir det totalförlamning.
Operationen gick som den skulle och han klarade natten bra. Enligt veterinären var han rätt moloken och deppig men annars var det bra.

Jag ska fråga imorgon om vi kan få ta hem honom. Jag är ju hemma hela dagarna så jag har all tid i världen att ta hand om honom. Han ska ha massage och träna i vatten. Jag måste göra något. Jag blir galen av att vänta. Gråter och snorar. Lille Harry. Finaste killen. Han som aldrig någonsin klagat eller varit bångstyrig. Som alltid accepterat situationen och varit positiv.

De närmaste dagarna ska det märkas om han har känsel i baktassarna och om han verkar få tillbaka sin rörlighet. Senast om fjorton dagar ska han vara igång.

Kan han inte röra bakdelen om fjorton dagar finns det ingen återvändo. Då måste vi ta beslutet att låta honom somna in.

Vidrigt. Så fruktansvärt sorgligt att det inte går att säga högt. Baksidan med djur. Ansvaret och beslutsfattandet.

Mellan snorgråtsattackerna håller jag tummarna och pratar med Hasse med konstig falsettröst. Stackars Hasse, orolig och stressad. Letar och kan inte koppla av. Han är så vilsen utan Harry.

Fan vet hur det här slutar.

Det gick åt helvete. Harry fick somna in igår och vi är fullständigt söndergråtna. Lille fine Harry.
IMG_0830

Jag VAV-ar idag

Vård av vovve. Stackars lille Hasseman har återigen drabbats av ANALSÄCKSINFLAMMATION. Bara ordet låter vedervärdigt. Överallt på internettet kan man läsa om hur vidrigt gojjan luktar som finns i de där säckarna. Verkar inte vara fallet med Hasses i alla fall. Jag lyckades klämma sönder den (en bula stor som en extrastor hasselnöt och sitter intill anus), fräscht, så nu avtar väl det onda hoppas jag. Kanske tur att man jobbat inom sjukvården, det är inte mycket som är typ kräkäckligtjagdörhellreänrör.

Nu ligger han tätt intill mig och skakar lite. Har jag tur upphör snart kladdet att läcka över hela soffan så att det är lönt att byta klädseln. Är aptrött efter att ha sovit som en kratta. Lyssnat, känt så att han andas, inte har feber, är orolig, behöver gå ut, har ont osvosvosv. Det är som att ha småbarn igen.

Vill någon gärna veta mer, läs här.

Jag sitter i soffan

Inlindad i ett täcke. En hund mellan fötterna och en uppe på soffans ryggstöd. Utanför öser snön ner. Det är vackert.

Snart är det dags för en runda. Bra gympa för hundar med väldigt korta ben. De får hoppa fram för att överhuvudtaget komma någonstans.

Senare idag ska jag städa lite hos Ömma modern. Hemtjänstpersonalen använder gärna hennes toalett eftersom de är ca 40 personer på en toa i deras samlingslokal. Känns inte helt ok. Inte heller använder alla sådana där blåa tossor när de kliver runt i hennes hem. Det blir med andra ord snabbt skitigt på golvet.

Jag tycker att hon klarar det bra, det här att ha främmande människor springande i sitt hem fem gånger om dagen. Det är inte ofta de kommer när de ska och det är ofta de inte gör det som är överenskommet. Många av dem är rara och omtänksamma, andra mer diffusa i kanterna.

Men jag är tacksam att hjälpen finns.

1:a advent och stora shoppardagen

Idag gick vi långa rundan genom skogen och längs med havet. Hundarna sprang lösa på stranden. De älskar det. Står stilla och väntar medan jag tar av deras koppel och springer sedan som galna i sanden. Jag skrattar högt över deras lycka. Det var ett fantastiskt silverfärgat ljus med rosa molnstråk. Vågorna slog med kraft mot stranden och stenarna.

När vi närmade oss centrum var allt upplyst med tusentals lampor. Jag älskar när de julljusar hela stan. Marschaller överallt. Alla tävlar om att ha den häftigaste belysningen. Kärnan var upplyst och det hängde gigantiska ”kristallkronor” över Södergatan.

Vi tog en tura och handlade inför julen. Julöl och diverse starkvaror. Hundarna är resvana och slår sig till ro direkt. Att ha två små taxar i gröna fleecetröjor är som att ha en vidunderligt söt unge. Alla stannar till. Alla vill klappa. Alla ska berätta om sina hundminnen och eventuella djur som ligger hemma och väntar. Liksom en äppelkindad söt liten bebis får de finna sig i att alla ska känna på deras silkesöron. Klia den där valken mellan halsbandet och kragen på fleecen. Främmande människor piper och gullar med bebisröst. Alla, från alkisparet till de som ätit julbord med släkten. Ibland blir jag lite trött och tycker det känns väl privat och personligt. Minns de där små hängena som man hade till barnvagnen. Var god rör ej. Eller nåt liknande. Kanske jag ska låta trycka upp det på killarnas tröjor?

En amerikanska bröt kärleksfullt samman vid åsynen av de där taxarna och satte sig intill mig när Mannen var och handlade. Harry klev upp och lade sig till rätta i hennes knä. De kelade och pussades som om de vore bästa och närmaste vänner. Hasse satt lite avvaktande hos mig men ville sen ha sin del och flyttade över till henne. Min och hennes man anslöt och vi hade plötsligt en väldigt trevlig konversation. Det är intressant hur de där djuren alltid får oss att prata med främmande människor. Och hur ofta det mynnar ut i riktigt, riktigt trevliga samtal.

Nu är kylen full av diverse juleöl och cider. Barskåpet är riggat. Om några veckor invaderar de oss, från alla väderstreck. Jag längtar. Längtar kramar. Att höra deras röster. Skratten. De där lite bullriga och högpratande barnen. Syskongnabbandet. Munhuggandet. Och alla de där alldeles underbart ljuvliga smygapåmammakramarna med hakan på axeln.

En vecka stannar yngsten, Sen ska han jobba och måste åka tillbaka. Jag gissar tre-fyra dagar med äldsten. Det är nog vad han kan ta ut i ledighet. Sedan dröjer det till sommaren 2014 innan jag ser dem igen.

Det är som det ska. Det blir fint.

 

Äntligen. Idag blir det skogen!

Så är det äntligen, äntligen dags. Hasses klo har läkt. Han får visserligen gå med en gummituta på tassen men vi kan åtminstone komma ut ordentligt för första gången på två veckor.

Jag kippar efter luft. Efter syre. Längtar efter ögonbedövande höstfärger.

Skogen nästa!

Och förresten, Hasse fyller 1 år idag.

IMG_2105

Nu händer det grejer

Valpträffen på söndag ska bli väldigt intressant. Hasse den lille rädde ska plötsligt umgås med ett helt gäng av galet glada hundar. Tror det kan vara nyttigt för honom. Sedan får vi väl se om uppfödaren är fortsatt intresserad av att avla på SnyggeHarry.

Efter den träffen fortsätter vi mot Uppsala/Stockholm. Det ska kramas barn och Mannen ska jobba. Så fantastiskt skönt det ska bli att se dem igen! Långa Barnet var ju hemma för inte så länge sedan men Lillebror har jag inte lagt min hand på sedan i påskas.

Hur svårt det än är (för mig) så är jag glad att de bor en bit bort. Att de lever sina liv. Att de måste tänka själv. Lösa eventuella problem på egen hand och växa som individer.

Samtidigt tackar jag dagens moderna teknik som gör att jag har möjlighet att se och följa dem via instagram, facebook och skype. Vi smsar och mailar, chattar och pratar. Då känns de inte lika långt borta och jag kan vara delaktig i deras vardag.

Livet är grejt med andra ord. Nu ska jag bara snygga till hemmet en aning och fiffa luggen. Snart kommer Mannen hem från gruvan och vi kan fira fredag. Får väl se om det blir på båten eller altanen. Vädret tillåter vilket som.

Trevlig helg på er!

IMG_4035

Vissa dagar är bättre än andra

Mannen har varit borta hela dagen. Det var dags för årets golfrunda. De golfar, äter, dricker pilsner och har allmänt trevligt.

Jag gick den långa, långa runda i skogen. Dock inte i motionsmood utan lite långsammare. Tog mig tid att titta mig omkring och verkligen se. Drog djupa andetag och njöt av  den ljumma vinden som fick håret att flaxa. Stannade när någon av hundarna under flera minuter skulle sniffa och slicka på ett blad eller grässtrå. Oklart varför de gör sådär men jag ville ge dem utrymme att njuta och upptäcka. Det kändes som om de också gick lite långsammare, tog sig tid. Skogen var hjärtskärande vacker, i en dovare grön färg. Solen lös på marken mellan träden och jag såg väldigt många svampar. Förmodligen inga som går att äta men eftersom det var så många gissar jag att det är ett bra svampår. Jag räknade träden vid bäcken och kikade in i hålet där vi förra året såg fågelungar. Nu var det tomt och tyst. Det var knappt någon människa ute, bara en joggare med dåligt fredagssamvete som kippande efter andan sprang förbi mig. Skogen kändes vänlig och stilla. Det var något speciellt med ljuset, Danmark såg så nära ut från landborgskanten.

Efter mer än två timmar landade jag hemma på altanen igen. Helt slut men tillfreds. Det var stilla i mitt huvud och jag satt en stund i solen. Till och med hundarna verkade nöjda.

Nu har jag fräst massor av champinjoner och lite finstrimlad lövbiff. Det blir gott till pastan med ett glas rött. Snart kommer Mannen hem och jag har tänt alla ljusen. Jag har saknat honom trots att det har varit skönt att vara ensam några timmar. Imorgon är det söndag och jag hoppas på en fin dag. Det skulle vara roligt att pyssla lite i trädgården. Flytta en miljon aklejaplantor till deras nya hem i rhododendronrabatten. Jag har sett att det har kommit ännu fler dagkåpor, det gör mig glad. De får flytta med. Har sniffat lite på trädgårdssajter och drömmer om en vår med massor av tulpaner. Vi får väl se.

Just nu är jag bara så nöjd med att bara vara.

Suck och stön och gnäll

Köra bil är inte min grej längre. Heller.

Körde i förrgår och är fortfarande helt kass i kroppen. Och båten är inte klar. Och gräsmattan behöver klippas. Och jag behöver dammsuga upp Hasses samlingar av löv och dasspapper under soffan och sängen. Och…

Fan. Fan.

IMG_3242

Den här unge mannen är väldigt kreativ och konstnärlig. Det kan man inte tro när man ser bilden.

IMG_3282

Installation av Hasse. Harry övervakar arbetet.