En konstig känsla

Det var min dag idag. Jag fick med mig vikta trosor, strukna tröjor, kökshanddukar och tusen andra pryttlar.

Sladdade inom Ica och köpte Loka, nya blommor och papperstvättlappar

Mor ville flytta en lampa och en blomma. Kollade igenom kylen och såg till, igen, att rätt kalender satt uppe. Hon tyckte det blev fint med nya blommor och var väldigt glad för tulpanerna. Sedan kom V, allas vår favorit. Om hemtjänsten bestod av V:r skulle alla vara väldigt välmående och lyckliga.

Jag lämnade dem åt deras lunchtradition och åkte hem.

En timmes samtal där jag vänder ut och in på mig själv för att försöka förstå tömmer mig helt. Jag älskar henne och det här tar kål på mig.

Idag har jag gjort det sista, strukit, strukit, strukit och vikt tvätt. Jag vet att det är överdrivet men jag tycker om att stryka mors nattlinne. Det gjorde hon alltid själv och jag vet att hon tycker om känslan när hon lägger sig.

Mannen åker tidigt på lördagsmorgon. Det känns konstigt. Vi har inte varit ifrån varandra så många dagar på flera år. Om någonsin. En vecka. Han är så glad och förväntansfull och jag så glad för hans skull. Jag kan inte åka skidor mer men han älskar det. Jag är med i tanken, jag minns ju hur otroligt vackert det var!

Här hemma ska jag och Peps gå promenader, gosa och mysa i soffan. Det funkar inte med böcker men jag ser fram emot att se allt grabbarna spelat in till mig. Gullebarnen ❤️

Dock fick jag en konstig känsla när jag lämnade mor idag. Vi sa hejdå flera gånger och det kändes svårt att gå. Som om vi inte kramats tillräckligt eller sagt hejdå så som vi skulle. Vi klappade på varandra flera gånger och var sådär lite tafatta. Kändes konstigt och stannade/stannar kvar. ❤️

Kommentera