månadsarkiv: januari 2018

NEJ!

Scrollar bakåt för att hitta inlägget från 2008 om när jag mötte Mannen.

Det finns bara till september!? Vad fan! Hela vår historia är borta. Jaja, vi har ju resten och minns hur det började och då. Men ändå.

Tänk att det i år är TIO år sedan vi träffades. Och det är fortfarande fantastiskt. Jag funderar på chili och machésallad på lördag, mannen är inte lika sugen. 😝

Nejtack till dåligheter

Jag har, vilket borde få mig att känna mig som en dålig människa, avföljt allt och alla som har med barn, djur, skadade människor att göra.

Jag blir så okontrollerat och förtvivlat ledsen. Det där svältande barnet där måttbandet visar på katastrof, det övergivna, misshandlade djuret som trots allt ändå vill ha med människor att göra, den som överlevt krig och annat fruktansvärt. Jag beklagar, men jag orkar inte. Jag går sönder.

Efter mycket arbete och mycket resonerande inser jag att jag faktiskt kan göra skillnad om jag är hel.

Nu ska jag bara komma på hur jag blir det.

Dagen idag

Idag var Peps a pain in the ass. Skällde, skällde, skällde, drog i byxbenen och flippade. Vi gick en timme i skogen med många hundmöten. De sista metrarna till bilen kunde han knappt stå upp.

Sedan mormor. Mormor som älskar och älskar men inte ens kan säga Peps. Det var en tung dag idag.

Husse åker skidor och är så lycklig. Jag är så sjukt glad för hans skull! Peps sitter och väntar vid dörren och piper, den hunden är otroligt husseglad❤️

Well. Jag har för mycket tid. Saknar min man, min tvilling. Tänker att jag ska städa imorgon. Och förhoppningsvis hämta ut nya hundschampot som gör oss mindre allergiska. Gå i skogen? Läsa funkar inte. Jag saknar det så galet mycket.

Gullebarnen gav oss en hårddisk laddad med serier, naturprogram och historisk shit i julklapp. Jag tänker inta soffan imorgon och bara SE!

Den där mannen, min make, kan gå mig på nerverna. Riktigt mycket. Nu skulle jag så gärna ha honom här. Så väldigt, väldigt mycket. Han är den smartaste, mest intelligenta, roligaste och mjukaste människa jag någonsin träffat. Jag är så tacksam över att ha honom i mitt liv. Och jag saknar honom helt galet.

Jag hade varit halv utan honom.

Allvarligt talat

Maken är på skidresa med grabbarna (gubbarna?). De åkte imorse.

Hur i hela jävla helvetet ska jag klara mig utan honom i en vecka? Seriöst?! Vi lever ovanpå och inunder skinnet på varandra och är han borta över dagen och jobbar går jag bara och väntar.

Jag saknar honom så fruktansvärt. Redan. Han är på riktigt mitt allt.

Vi firar tio år i år.

En konstig känsla

Det var min dag idag. Jag fick med mig vikta trosor, strukna tröjor, kökshanddukar och tusen andra pryttlar.

Sladdade inom Ica och köpte Loka, nya blommor och papperstvättlappar

Mor ville flytta en lampa och en blomma. Kollade igenom kylen och såg till, igen, att rätt kalender satt uppe. Hon tyckte det blev fint med nya blommor och var väldigt glad för tulpanerna. Sedan kom V, allas vår favorit. Om hemtjänsten bestod av V:r skulle alla vara väldigt välmående och lyckliga.

Jag lämnade dem åt deras lunchtradition och åkte hem.

En timmes samtal där jag vänder ut och in på mig själv för att försöka förstå tömmer mig helt. Jag älskar henne och det här tar kål på mig.

Idag har jag gjort det sista, strukit, strukit, strukit och vikt tvätt. Jag vet att det är överdrivet men jag tycker om att stryka mors nattlinne. Det gjorde hon alltid själv och jag vet att hon tycker om känslan när hon lägger sig.

Mannen åker tidigt på lördagsmorgon. Det känns konstigt. Vi har inte varit ifrån varandra så många dagar på flera år. Om någonsin. En vecka. Han är så glad och förväntansfull och jag så glad för hans skull. Jag kan inte åka skidor mer men han älskar det. Jag är med i tanken, jag minns ju hur otroligt vackert det var!

Här hemma ska jag och Peps gå promenader, gosa och mysa i soffan. Det funkar inte med böcker men jag ser fram emot att se allt grabbarna spelat in till mig. Gullebarnen ❤️

Dock fick jag en konstig känsla när jag lämnade mor idag. Vi sa hejdå flera gånger och det kändes svårt att gå. Som om vi inte kramats tillräckligt eller sagt hejdå så som vi skulle. Vi klappade på varandra flera gånger och var sådär lite tafatta. Kändes konstigt och stannade/stannar kvar. ❤️