Jag är så trött

Så förfärligt, in i märgen trött.

Jag vakendrömmer om att få sjunka ner i soffan med en bok. Känna hur världen slutar snurra och allt upphör att låta. Att få bäddas in i finaste bomull. Lyssna på tystnaden som låter som en fallande fjäder.

Inga röster. Ingen input från världen runt omkring. 

Jag tror att det jag önskar mest är just det, tystnad.

Det finns naturligtvis en massa andra saker jag också önskar. Men. En möjlighet för hjärnan att räta på sig, tänka en tanke eller två och bara få skvalpa runt där, innanför skallbenet.

Ibland känns det som om jag ska implodera. Bara säcka ihop. Ge upp. Strunta i att dra efter andan.

Allt för någon liten stund av ingenting. Som när man håller andan under vattnet.

Annars? Jo, tackar som frågar. Idag kände hon inte igen mig. Trots kramar och glass. Hon var långsam och frånvarande. Vi har fortfarande inte fått något svar på hennes MR så vi vet inte. Men det är inte så svårt att gissa. Hoppas det snart är över.

Jag är fruktansvärt rastlös. Ändå orkar jag nästan inte röra mig. Det här konstanta surret, både i kroppen och huvudet, det går inte att stänga av. Tänker att jag ska bara göra det här också sen ska jag andas. Vila. Jag kommer inte dit. I mål.

Nåväl. Det här ska också gå över.

2 reaktion på “Jag är så trött

Kommentera