Finaste Harry

display

Vi hämtade Harry när han var 9 veckor. I höjd med Halmstad stannade vi till och han kissade i ren skräck när bilen intill startade. Hela vägen låg han i mitt knä och sov. Så liten, så knubbig mage, så söt att jag knappt vågade ta i honom. Dagen därpå drog Mannen till jobbet. Jag hade sovit med Harry mot mitt bröst och vinglat ut på altanen varje gång han började röra sig oroligt. Nu satt vi i kökssoffan. Han pep och kravlade runt på filten vi fått med oss. Snart somnade han och jag vågade inte flytta mig. Där satt jag och stirrade på kaffekokaren och törstade men utan att röra en fena.
Yngste sonen som är rädd för hundar tyckte det var en förfärligt dålig idé att skaffa en valp. När han såg Harry föll han på knä och upprepade; men shit, men shit, men shit.

Harry var en fantastisk hund. Trygg och lugn. Det fanns inte mycket som kunde jaga skräck i honom. Allt åt han, vi skojade om att han var en taxförklädd labrador. Han var vänligt inställd till allt och alla. Valde sina människor utan att vi kunde förstå varför. Ofta människor som aldrig klappat en hund i sitt liv. Han hoppade upp i deras knä och lade sig till rätta. Och jag har aldrig träffat någon som inte föll för hans charm.

Han var så cool.

Han var med oss överallt. Verkligen. Hotell, restauranger, fester, jazzkonserter, hemma hos folk. Aldrig att han orsakade några problem. Personal på olika ställen erbjöd sig att ”ta hand om honom medan vi åt/drack/annat”.

Vi gick i skogen och hem till Ömma modern. Hon fick åka rullstol för att vi skulle kunna gå lite längre än annars. Harry VÄGRADE att gå bredvid, han skulle sitta i mormors knä. Punkt. Så vi gick i skogen. Hasse gick fot intill och Harry tronade i mormors knä. Folk log.

Han lärde sig snabbt att när vi ska åka bil eller båt måste han göra både det lilla och stora innan. Han visade sin lillebror och numera räcker att säga att vi ska åka det ena eller andra så gör de vad som behövs.

Det finns så otroligt mycket unikt med Harry. Verkligen unikt. Just nu kan jag inte minnas ens en tusendel. Vi saknar och är så förtvivlat ledsna. Vem kunde tro att en liten tax kunde betyda så otroligt mycket? Att en liten tax kunde ha ett sådant värde? Finaste Harry, finaste, finaste killen. Jag är så glad att jag har fått leva några år med dig. <3 IMG_1562IMG_1565IMG_0752IMG_1049DSC00225cropped-IMG_0474.jpg

IMG_0566

IMG_0751IMG_0364IMG_0547

IMG_0695IMG_7608IMG_7153

10 reaktion på “Finaste Harry

    1. admin Inläggsförfattare

      Han drabbades av diskbråck och blev förlamad i bakdelen. Han blev opererad men det hjälpte inte. Det fanns inte mer att göra.
      Tack.

      Svara
  1. Siv

    Du skriver så vackert om lille Harry. Jag gråter när jag läser. Man får vara tacksam för åren tillsammans och tänka på allt roligt man har haft ihop.
    Kram!

    Svara
    1. admin Inläggsförfattare

      Trots sorgen tycker jag det är värt allt att få ha haft honom så nära i sex år. Vi har så många roliga minnen som vi nu pratar om.
      Tack och kram.

      Svara
  2. Heidi

    Åh minns när du hämtade honom. Vilken lycka! Så oerhört söt. Och att han sen fick en ”lillebror”. ☺️
    Beklagar att det inte blev fler än sex år. Men hellre sex år än inga år alls. <3

    Svara
  3. Karin

    So sorry,har varit tvungen det sista året att ta bort 2 vovvar och en häst……D.E.N.sorgen…herregud ett måste men så jävla hemskt.känner såhimla mycket med dig.kram?

    Svara
    1. admin Inläggsförfattare

      Herregud så gräsligt! Jag gråter fortfarande när andra vill prata om hur fin Harry var. Hur känner då inte du dig!? Jag kämpar fortfarande för att det är mer värt att ha hund/husdjur än att vara utan. Ja, det är sjukt sorgligt men att inte ha dem..? Kram!

      Svara

Kommentera