månadsarkiv: juli 2015

Jomentjenajipiiiekaoy!

Som vanligt bjöd barnen in sig själva. Plus barnbarnet. Jag hann inte riktigt med då de ringde och sa; nu är vi här! (två timmar innan de skulle). Jag låg fortfarande i sängen och fick göra en ”snabbdragning”. Sedan vällde de in över tröskeln!

Jag och bästisen drog till Rååbadet. Bastade och badade tre gånger. Ljuvligt skönt!

Nu sitter jag här. Mannen zappar. Hundarna sover. Jag är uttråkad. Skulle vilja se något som jag inte sett trettiofyramiljoner gånger tidigare. Mannen vill gärna se det han redan sett. Tryggheten i det.

Förmodligen blir det så att jag sitter med zapparen när han gått och lagt sig. Och då kommer jag inte att minnas varför eller hur.

Men jag slipper zappandet.

Livet är det som passerar

Jag är fortfarande här, men, livet kom emellan. Och det ska jag väl vara tacksam för.

Det har varit en del båtfix, hemmafix, seglande, både brygg och den där andra sorten till andra hamnar. Jag har badat i havet (sic!) och tänker att det är en bra start på vinterbadandet. Bästisen och jag ska fortsätta året runt är det tänkt. Hoppas det ska gå bra. Som det är nu med tjugo grader i vattnet och jag som hiiiar och hrraar så vete gudarna hur det ska låta i november. Men! Vi ger det en chans!

Det här året försöker jag övervinna alla mina olika rädslor. Göra det som jag alltid varit rädd för och som jag alltid har trott ska få himlen att ramla ner i huvudet på mig. Det har visat sig att det inte är så enkelt. Inget ramlar någonstans. Trots att Mannen hissat upp mig i mastkranen för att fixa med några linor vi glömt. Ibland tänker jag att det är båtens förtjänst att jag släppt en massa ”så kan man inte göra” och ”jag vågar inte”. Coolt och häftigt! Att utmana sig själv och inse att det som hände är bara ytterligare en sak att lägga bakom sig är så sjukt ballt.

Jag växer!

Hade det inte varit för Mannen skulle jag fortfarande sitta där och huka mig bakom en dörr. Rädd för allt. Han utmanar mig. Eller rättare sagt, han får mig att utmana mig själv. Jag vet att han finns där och tar emot när det blir läskigt, utan att döma. Det ger mig extra kraft och mod.

Jag lever livet.