månadsarkiv: augusti 2013

Bästa sättet

Att vakna och känna två små taxar som ligger tätt intill. Varma och mjuka. Deras totala lycka när jag öppnar ögonen och stryker dem över de lena öronen.

Vad i herrans namn gjorde jag innan hundarna?

 

Det behövs lite flera snälla människor

Tänker jag när jag läser nyheterna på nätet.

Det är hot, våld, krig och pennalism. Misshandel, mord och allmänt otrevligt där ute. Naturligtvis förstår jag att det finns många och olika anledningar till allt det där.

Men.

Jag undrar bara i mitt stilla sinne, om, om vi bara var lite vardagssnälla mot varandra, skulle det inte kunna göra allting lite bättre i slutänden?

Det händer allt oftare att jag struntar i att läsa dagstidningarna och se nyheterna på TV. Jag orkar helt enkelt inte med det. Det drar ner mig. Dränerar mig.

Jag försöker vara vänlig mot människor i min omgivning. Hjälpa till. Bry mig om. Och det lönar sig nästan alltid. Jag måste inte alltid få rätt i en diskussion. Inte heller pracka på andra mina åsikter. Om jag är hemma hos någon som stolt och lyckligt visar upp sitt nya hem, som är en total motsats till vad jag tycker om, så säger jag att det är fint. Inte för att ljuga utan fint för att jag ser hens glädje och känner värmen som finns där. Det räcker för mig.

Inte heller har jag behov av att tycka det ena eller andra om någons val av kläder, bil eller arbete. Alla får göra som de vill så länge det inte skadar någon annan. Att vara annorlunda jämfört med grannen behöver inte innebära att det är fel på någon. Bara att vi är olika.

Vill du ha virkade dukar på dina bord så fine, ha det. Men klaga inte på mig för att jag inte vill. Jag lovar att inte kommentera dina virkningsskills.

Det måste gå att se bortom allt det där. Ytan. Se personen och människan. Hur den beter sig mot sin omgivning, människor som djur. Att vara tolerant. Och mötas i det.

Så. Kanske ska vi försöka tänka ett varv till innan vi öppnar munnen och säger vad vi tycker. Tänka; är detta vänligt? Kan jag såra med mina ord? Kanske ska vi då tiga still.

Våga välja att vara snäll!

Sommaren som varit

Inte för att jag nu tycker det är höst, men det är i alla fall inte högsommar längre.

Jag tror att jag tycker bättre om den här tiden än månaderna juni och juli. Det är mer avspänt. Lugnare. Mindre stress och färre människor. Mer realistiska förväntningar på väder och kläder.

Dock. Det har varit en fin sommar. Vi har seglat mycket. Njutit fullt ut av allt. Både av trädgård och hav. Många, långa samtal på tu man hand. Jag älskar känslan av hur allt mellan oss djupnar. Breddas. Hur vi hela tiden blir allt tajtare. Hur kärleken, ömheten och närheten fortsätter att växa.

Det är inte alla förunnat. Jag hann att bli fyrtioplus innan jag vann det lotteriet. Och jag vårdar det ömt.

Det har varit många och trevliga fester med våra vänner. Bra människor. Kloka människor. Människor som jag kan vara mig själv med. Jag är tacksam för dem alla.

Det har slitit på kroppen en del men mina sinnen måste få näring. Hellre ligga vissa dagar och ha något att tänka på än alltid ängslas för att det ska göra ont. Då skulle jag ju alltid sitta eller ligga försiktigt uppallad bland mina kuddar. Helt utan upplevelser. Ibland väljer jag det ena, ibland det andra. Det är så det måste vara.

Jag ser fram emot hösten och allt nytt som ska komma. Mjukstartar (?) med vardagslydnadskurs med Hasse ikväll. Ska bli mycket intressant. Han behöver lära en del den lille galningen. Återkommer säkerligen om det.

IMG_2256