månadsarkiv: april 2013

Gummiband

Sandra säger det så bra. Igen.

Ibland tänker jag att livet som hänt en är som ett gummiband. Du drar ut det och det smäller dig över fingrarna om du tappar taget.
Med tiden blir det lite slappare och torkar ut. Spänsten är borta. Kvar är ett sladdrigt band utan stuns som kanske brister om du töjer det för mycket.

Allt handlar om balans. Att inte dra ut det för långt och vara beredd när det smäller. Tillräckligt många snärtar och du tappar känseln.

Det fäster dig vid det som var men beroende på i vilken ände du släpper taget kan du välja var det ska göra ont.

Trycket

Mitt oroliga blodtryck har skuttat lite hur som haver och idag var jag och hämtade en manschett som ska sitta ett dygn på armen. Tillsammans med en motor i ett osnyggt fodral på magen. Vi pratar osexigt.

Fyra gånger i timme blåser den upp sig, manschetten. Men bara en gång i timmen på natten, sa sköterska lite sådär översvallande så att man känner att det här är nog inte roligt trots allt.

Eftersom jag är bedrövlig på matematik vet jag inte hur många gånger skiten stasat min arm idag men nu ikväll blev det för bra. Jag tror den hängde sig. Armen domnade och gjorde fruktansvärt ont. Till slut slet jag av den och nu, nästan tre timmar senare är jag fortfarande hysteriskt öm. Hela armen är rödprickig av brustna blodkärl. Jättesnyggt. Om man gilla prickigt.

Manschetten ligger på köksbordet och piper och pyser om vartannat. Det kan den göra. Jag tänker inte använda den mer. Vill doktorn ta mitt blodtryck i hemmiljö får han komma hit. Han kan få låna Harrys kudde och sova på golvet intill min säng.

Att bli tagen på allvar

”Fibromyalgins gåta kan ­vara på väg att lösas. Enligt en banbrytande svensk studie kan sjuk­domen bero på en ­inflammation i centrala nervsystemet.
– Det skulle kunna förklara den generella smärtan i kroppen, säger Diana ­Kadetoff, forskare i neurovetenskap.

Det är första gången som forskare i en studie kunnat ­påvisa ­inflammatoriska ­ämnen vid den smärtsamma, kroniska sjukdomen fibro­myalgi.

I en pilotstudie jämfördes ­fibro­myalgi med den ­inflammatoriska sjuk­domen reumatoid artrit, RA. Prover togs från ryggmärgsvätskan samt blodet på 15 patienter med ­fibromyalgi, 15 med RA och ­elva kontrollpatienter.

”Fyra gånger mer”

Forskarna hittade då för­höjda värden av ett inflammatoriskt ämne i ryggmärgs­vätskan – en ­cytokin som ­heter IL-8 – hos patienterna med fibro­myalgi, men ­inte hos dem med reumatism.

– Vi hittade fyra gånger mer av ämnet i ryggmärgs­vätskan än i blodet hos ­fibromyalgi­- patienterna, ­vilket är mycket. Det tyder på en inflammation i centrala nervsystemet, säger ­Diana Kadetoff, forskare vid Karolinska institutet och smärtläkare vid Nacka Närsjukhus, Aleris.

Fynden kan framförallt förklara de svåra smärtorna och även tröttheten.

– Ämnet förstärker smärtsignalerna. Smärtan blir ­nästan självgående. Det är ­därför som patienterna har ont nästan överallt i ­hela kroppen.

Tre vinster

Hypotesen är att fibro­myalgi är en typ av reumatisk sjukdom med avvikande immunologiska ­ämnen. Resultaten måste dock ­bekräftas i fler ­studier.

Enligt Diana ­Kadetoff finns tre framtida ­vinster med fynden.

1. Det hjälper oss att förstå smärtmekanismerna vid fibromyalgi.

2. Det kan bana väg för nya framtida läkemedel. Dagens antiinflammatoriska och smärtstillande läkemedel ­hjälper dåligt vid ­fibromyalgi ­eftersom de ­inte passerar hjärnbarriären.

3. Det inflammatoriska ämnet skulle i framtiden kunna användas för att upptäcka ­fibromyalgi genom ett prov på ryggmärgsvätskan.

– I dag är det rehabilitering som gäller för de här patienterna och tyvärr är det få kliniker som kan ­erbjuda det, säger ­Diana ­Kadetoff.

Fibromyalgi

• Drabbar cirka två procent av befolkningen.

• Fyra av fem är kvinnor. De flesta är 30-50 år när den bryter ut.

• Symptom: Spridd molande värk i hela kroppen, ofta i musklerna, men även i leder, ligament, skelett (i minst tre månader). Främst i nacke, axlar, nedre ryggen, händer, fötter. Ömma punkter som gör ont när man trycker på dem. De flesta har ont hela tiden. Även trötthet, magbesvär, huvudvärk.

• Diagnos ställs utifrån symptomen.

• Botemedel saknas. Smärtstillande medicin har inte så stor effekt.”

Källa Aftonbladet. Artikel här.

Längtan river i själen

Längtan efter kluck, skvalp och saltvatten. Ett stråk av diesel som blandar sig med doften från fisksoppan som puttrar i pentryt. Röster från folk som passerar på bryggan. Måsar som skränar. Solvarmt skinn och bara ben. Harry som sitter där och tittar ut över hamnen som om han ägde den. I år ska Hasse sitta tätt intill. Att få tända lyktan och när mörkret sänker sig över hamnen och se ljusen från andra båtar. Avlägsna skratt. Hur skönt det är när vi sitter där, inlindade i våra filtar och pratar om allt och inget. Känslan när vi kravlar till kojs. Kryper ner under täcket och känner hur båtens rörelser gungar oss till sömns.

Jag längtar efter morgonpromenaden och den enkla frukosten. Pulverkaffet som är det godaste i världen. När det dricks ombord. Ägg och macka. Lite ost. Dagen utan planer bara se vad som händer.

Jag längtar så svårt att vi nog får åka ner och klappa lite på båten där under presenningen. Snart, snart är det dags.

IMG_0867 IMG_1045         IMG_1017  IMG_1205

Nu får jag fan skärpa mig

Eller, när orden åkt på öluff i Grekland och ingen vet när de behagar dyka upp igen.

Andra har behövt mina ord, mina tankar. Det har rört på sig till höger och vänster samtidigt som vädret och nattrumlandet med Hasse har knäat mig i skrevet.

Igår såg jag ljuset och lyckades dessutom både skaffa fejset fullt av bruna prickar och plantera en miljard penséer som Mannen köpt på sig. Jag skrotade runt i trädgården och sopade bort spindellik stora som potatisar (tänk bak-), skurade bort koltrastbajs från blombordet och försökte vattna ikapp alla uttorkade buskar och gräs. Vi drack ett glas vitt på altanen i de sista strålarna och kände, verkligen kände, att våren är på väg.

Idag vaknade jag och kände mig som en nittioåring. En fräknig sådan.

Jag steg upp och stöp i soffan. Där har jag legat hela dagen och tyckt synd om mig. Uttrycket går genom märg och ben stämmer. Blåst sänker mig totalt. Från stående till liggande på tio minuter. Ytterst märkligt. Men förmodligen ändå inte. Har väl med lufttrycket att göra gissar jag. Just den fysiklektionen där Sune, som han hette, kunde ha lärt mig, var jag ”ledig”.

Nu har det mojnat och jag är inte fullt så krokig längre. I helgen ska solen lysa även på liten tuva. Kalas ska firas och grillen ska dammas av. Det blir en fin helg.

Nu ska jag gå en runda på internet och se om jag har några bloggvänner kvar.

Jaha, här sitter jag

Det blir inte mycket gjort i hemmet när man inte kan gå som man ska. Silly walk är bara förnamnet. Foten är inte det minsta bättre även om den går mer i blått nu. Hittade sonens kvarglömda sporttejp så nu har jag styrt upp ankeln något.

Hundarna är så uttråkade att de nästa dör. Med ojämna mellanrum rejsar de i trädgården som två vettvillingar. Tur vi har den.

Just nu sitter jag i soffan med foten på bordet och väntar på Mannen. Det är ju fredag idag och vi tänker fira livet med bubbel och skaldjur. Göttans.

 

Skarptänkt

Jag borde vetat bättre. Men efter två dagar på sofflocket fick jag kallbrand i hjärnan och gick långrundan i skogen. Vet inte vem som var mest glad, jag, bästisen eller hundarna. Foten kändes rätt ok, herregud jag har väl haft mer ont än såhär?! Och jag behövde komma ut. Röra på mig. Andas. Jag närde en töntig rädsla att skogen skulle ha gått i vårflor medan jag låg hemma och visade upp min vrist ur alla synvinklar för den måttligt roade Mannen. Att jag skulle ha missat den. Våren. Inte jättesmart med tanken på både tiden och närheten till nämnda skog. Det hade nog märkts om våren plötsligt slagit ner.

Nåväl, kunde jag gå igår skulle jag väl kunna gå idag. Jag och bästisen passade på att ge oss ut på äventyr åt ett helt obekant håll. Vägen slutade i en grusväg som upphörde i en åker. Den genade vi över och hemåt via en skogsdunge. Jättespännande. Harry hittade en hartass, Hasse premiäråt kaninbajs och jag höll på att ramla.

Nu sitter jag här med foten högt. Ska den mycket högre får Mannen hissa upp mig i ljuskronan. Vilket i och för sig kunde vara en utmaning. För oss båda. Jag tror jag nöjer mig såhär. Jag och min jättejättesvullna fot med inslag av blått och gult. Vårens nya modefärger.

Vi får väl se hur många dagar jag klarar innan jag gör om alltihop. Det går inte att lära gamla hundar sitta… Eller jo det gör det men det krävs en jävla massa belöning.

IMG_2536

Min, numera, tantvrist.

Amen herregud!

Här blir inga barn gjorda. Tackochlov.

Been there. Done that. Got the t-shirt.

Till släkten: Vi lever och har det otäckt bra. Äter och dricker bättre än de flesta. Skrattar läppen ur led och är tajtare än någonsin. Halleluja och sånt. Moahahaha!

Till er andra. Jag lever. Jag frodas. Jag har till och med stukat foten, stöp raklång i ett dike igår, nykter. Bara en sådan sak. Vet inte om det någonsin hänt tidigare. Hasse ömsar tänder, tuggar hysteriskt på allt och slaskar blodig saliv över hela soffan. Harry behöver banta och rastas i timtal. Vänta bara tills jag har två fungerande fötter igen. Då ska vi alla träna ikapp oss. Bli sommarsnygga/sommarsmala/såsomvialltidharvelatseut. Eller så bestämmer vi oss för att vi duger som vi är.

Jaja. Nu ska jag klappa min tjocka vad och grotta ner mig bland filtarna. Filmtajm!