månadsarkiv: mars 2013

Överraskning

Mannen kom hem med paket till mig. Ett halsband från Efva Attling. Bara sådär. Det är de bästa presenterna, de som är bara för att. De känns mer.

Vi drack bubbel också. Som bäddat för rajtantajtan.

Jag sabbade alltihop genom att tillbringa halva kvällen med att försöka få mörkrädde Hasse att kissa på vilken plätt som helst som inte var i trädgården. Det misslyckades. Det också.

Ibland känner man sig verkligen på topp. Men skam den som ger sig. Det är en kväll i dag också.

Segt det här

Våren verkar ha frusit inne.

Jag är så less på alla jävla kläder som måste på vareviga gång jag ska ut med hundarna. För att inte tala om hur tjuriga de är för att de måste ha sina fleecetröjor på sig. Den ena är fortfarande liten nog att överrumpla när det är dags för påklädning. Den andra måste jag ömsom locka med godis eller hota att skära svansen av. Tassarna ska dessutom smörjas för att i möjligaste mån undvika sveda av saltet som det strösslas friskt med överallt.

GE MIG VÅR FÖRIHELVETE!

Ursäkta, men jag är lite trött på det här nu.

 

 

Hoten

SMHI får mig att tänka på Petter och vargen. Det är snökaos och snösmockor (?), inställda tåg och bussar på glid. Man skräms med möjliga elavbrott och visar bilder på plogbilar med snön yrande runt billarna. Överallt förbereds för katastrofen.

Sedan händer i stort sett ingenting. Blåser gör det visserligen och lite snö har det kommit men, seriöst? Kaos och katastrof?

När Scandlinesfärjorna stannar i hamn blåser det på riktigt. Tills dess vägrar jag att låta mig jagas upp. Frisk luft har ingen dött av.

Och dagarna går

Jag befinner mig i valpvärlden och har inte energi över till mycket mer.

Mannen ska älskas och livet levas. Båtsäsongen planeras, resmål diskuteras och batterierna laddas inför påsken då alla barnen dimper ner i soffor och gästrum. Det blir fint. Extra lycka för mamman som längtat sig sönder efter bor-långt-bort-barnen.

Jag vann bråket med Telenor efter 6 månaders ihärdigt ringande från min sidan. I sådana här lägen är det en gudagåva att vara envisare än en åsna. Lite kaxig känner jag mig allt.

Till min glädje spirar det i rabatterna trots den hårda marken och kylan. Det är hopp om vår, värme och sol. Rhoddisarna verkar överleva allihop trots flytten i höstas och trädgårdsfantasierna växer fram i mitt huvud.

Allt och inget händer. Livet som det är just nu.

Alldeles oavsett vad vi tror

Den är här. Våren. Trots ett hiskeligt antal minusgrader och snö på sina håll.

Idag vaknade jag med värsta allergiutbrottet i mannaminne. Det forsar ur näsan trots nästäppa. Ena ögat rinner som om vore det veckans gråt. Det kittlar och kliar så jag funderar på att köra upp en gaffel i näsan och röra om. Gah!

Hej hassel! Jag vet inte om jag ska tycka det är kul att du är här eller inte.

Mest trött

Idag skulle Hasse utsättas för stadstrafik och människor. Träna. Vänja sig vid ljud och oljud. En miljard fötter och en hysterisk massa människor.

Hasse var kolugn, fattade inte grejen. Jag upptäckte en massa nya butiker där chokladaffären och andra trevliga ställen legat. Inget är som det var.

Jag tror att jag och Mannen var de som var mest trötta efter den där turen till stans centrum.

IMG_2257

Tittut!

Jag sticker in min rinnande allerginäsa här och trevar lite över tangenterna. Det ystra och något skiftande vårvädret får kroppen att vobbla men annars verkar den intakt. Hasses nattsovande har stabiliserats och jag sover nu 5-6 timmars sammanhängande sömn varje natt. Lyx.

Sovandet gör också att världen ser annorlunda ut. Vänligare. Det blir plötsligt roligt igen. Med allt. Färger och dofter är tillbaka. Jag känner mig nyförälskad i Mannen. Glad. Jag tar ut stegen när jag går.

Livet är gott. Sannerligen.

Och ni gullisar med omtänksamma kommentarer, tack!