månadsarkiv: februari 2013

Låtsasliv

Ikväll ska jag låtsas att jag lever ett normalt liv. Ett sådant där man liksom grannar och andra bär hem en lila påse från systemet, lagar god mat och umgås med några vänner. Sådant som man hör andra prata om och göra.

Det bådar gott att jag fortfarande, efter skogsturen, sitter i soffan. I sunkigt underställ, mösslugg och noll smink. Jag är dessutom trött så att jag klipper med ögonen och hela tiden vill falla åt sidan och landa med näsan i kuddarna.

Just då när Mannen ringde och föreslog umgänge med vänner tyckte jag det var en skittrevlig idé. Jag hade glömt att jag inte kan vare sig konversera eller stå upprätt efter 21.00. Vilken partypingla man är. Måtte jag inte somna med pannan i maten.

Någon som vet när valpar passerat vakna-mitt-i-natten-stadiet?

Känner ni?

Idag luktar det vår. En obestämbar, oförklarlig och svag doft. Jord/snö/multnande växter/sol/jag vet inte vad. Men jag gillar det.
Snön täcker fortfarande det mesta. Koltrasten tjatar hål i huvudet på skatorna i sitt försvar över äppelskruttarna och det är plättlätt att hitta hundbajset på gräsmattans vita täcke. Men. Men. Det är något där.

Med det i sinnet ska jag lufsa ut med bästisen och alla hundarna i skogen. Sniffa och stirra mig skelögd efter minsta tecken på att det finns ett liv efter detta. En vår.

 

Hjärta

Det är ju den dagen idag. Den då vi ska vara snälla mot varandra. Tycka om och gärna köpa geléhjärtan i plastförpackning och ge bort.

Jag och Mannen har firat med pizza till kvällsmat. Vi har klappat om varandra lite snällt. Kramats. Mer romantik än så blir det inte. Vi är i det stadiet att vi skulle kunna somna stående.

Det har dessutom varit en traumatisk dag då jag har varit hos tandläkaren. Där fick jag bita i en tjock gegga så att de ska kunna göra mig en ny bettskena. Harry har nämligen tuggat sönder den gamla.

Nu ska jag gå och lägga mig bland taxarna och har jag tur hinner jag klappa lite på Mannens bringa innan jag slocknar.

Sov gott och hjärta på er.

Hade jag inte vetat bättre…

…så skulle jag trott att jag är gravid. Idag slog sockerkakesuget (sockerkaka?!) till med sådan kraft att jag länsade skåpet på utgånget mjöl och slängde ihop en. Milde tid så gott det var.

Jag vill inte gärna inleda Mannen i frestelse och överväger därför om jag ska trycka i mig hela innan han kommer hem? För att visa min omtanke. Risken finns dock att jag blir illamående. Det är ju ändå sex månader sedan mjölet gick ut.

IMG_2124

Måndag och nya tag

Eller nåt. Mannen är i alla fall ivägskickad till gruvan. Själv sitter jag fortfarande i soffan och försöker bestämma mig för i vilken ände jag ska börja dagen. Frukosten är åtminstone avklarad.

Det är väl som när man ska doppa sig i havet om sommaren. Bara att göra. Ett, två, tre på det fjärde ska det ske!

Nähä. Röven är fortfarande planterad i fleecefilten. Seriöst, hur svårt kan det bli? Men om jag tänker att det är åldern, att jag har blivit gammal? Det borde sätta fart på mig. Om inte annat så för att bevisa för mig själv att jag lätt skulle kunna tas för en fyrtionågonting.

Japp. Nu är jag i upprätt läge. Tjing!

Förändringens vindar

Inget nikotin. Inga tabletter. Dålig sömn och värken som ett brev på posten. Kanske inte så konstigt att jag känner mig skör. Överkänslig. Lite sådär tröttsamt gråtmild. Förmodligen någon kemisk obalans i kroppen så det lär gå över.

Mannen pysslar om mig. Fixar hämtemat och åtrår mig. Harry leker plåster och Hasse skvätter glädjefnatt omkring sig.

Jag och bästisen gick en riktigt lång runda i skogen idag. U n d e r b a r t! Skogen i sitt snötäcke är så vacker. Och tystnaden. Tystnaden. Stillheten. Doften av snö. Så vilsamt.

Jag sparar på de där ögonblicken. Jag och bästisens skrattande samförstånd. Mannens röst i telefonen. Hundarnas tillgivenhet. Alla blir de till en filt som jag kan svepa kring min kropp och känna mig varm och trygg i när det tjyvblåser.

Nya och gamla vänner har omedvetet utmanat mig och gett mig kraft. Kraft och ork att förändra saker hos mig själv. Till det bättre. Våga. Känna förväntan och pirr i magen. Se ljuset.

Det har börjat. Det är nu det händer. Jag och Mannen går ännu en ny vår till mötes.

Jag skulle vilja

Ha flåsig sex med Mannen.

Studsa långa rundor i skogen.

Sola mig till de första fräknarna.

Segla till Taarbaek.

Shoppa nagellack och klänningar.

 

Men det finns en tid för allt.

Just nu är det en annan tid och en annan plats. Dags att skura toaletten. Knapra värktabletter. Borsta tänderna. Passa på Hasse.

Förhoppningsvis orkar jag luta mig mot Mannens bringa och lukta lite på honom när han kommer hem.

Min hjärna består av äpplemos. Jag är tröttare än Trötter. Snart. Snart kommer den, tiden för allt.