månadsarkiv: oktober 2012

Motsatsförhållande

Mannen jobbar som en dåre. Full rulle från morgon till kväll. Och det har bara börjat…

Jag blir långsammare ju mer han driver på sig själv. Vill gå i skogen och leta kottar och fina grenar att ta in. Plocka mossa. Dricka ett glas rött i soffan samtidigt som jag löser korsord. Vika pappersstjärnor och göra fudge. Lulla runt och tända alla mina fina ljus. Bläddra i mina mattidningar och känna lust över att stå vid spisen.

Jag tror det är tur att vi inte är på samma mentala ställe samtidigt. Motvikt och balans.

Pysselkärring

Idag är en stor dag. Idag gick jag upp kvart i sju. På morgonen. Jag kan ärligt talat inte minnas när det senast hände.

Jag var så rädd att försova mig att jag till och med drömde att jag just försov mig. Vaknade med ett ryck kvart i och for ur sängen som om hade jag eld i röven. Sedan satt jag lite förvirrat i soffan en stund innan jag insåg att 1 klockan gick rätt, 2 jag var uppe, 3 jag var vaken.

Smög likt Fantomen ut genom dörren utan att väcka vare sig Mannen eller Harry. Blinkade lite i morgonsolen och konstaterade att det var vitt ute. Bästisen skrapade bilrutorna när jag kom och sedan bar det iväg.

Vi drog tvärs över stan och ut på landet för att till slut komma fram till Wallåkra Stenkärlsfabrik. Makalösa omgivningar som gjorde sig ännu bättre i rimfrost och morgonsol. Ett gäng glada tanter och någons son med flickvän var där. Vi stöpte ljus. Kan verkligen rekommenderas. Meditativt. Lugnt, nästan långsamt. Småprat och dippelidopp.

Nu har jag en hel hög med långa, raka (halleluja) stearinljus. Det var ju inte gratis precis men väl värt pengarna. Det var till och med värt att gå upp i svinottan för.

Pre-ljus

Ljus i vardande

Tadaaa!

Märkligt hur nöjd jag känner mig. Jag tittar på dem och klappar lite försiktigt. De där har jag gjort. Yey!

 

Den ultimata fredagen

Jag och Syster Yster går långrundan i skogen. Två trötta hundar och två upplivade mattar. Friskluftsberoende som jag är njuter min kropp och min hjärna.

Senare blir det städning av det Harryiska hemmet. Mannen handlar godsaker samtidigt som han jobbar. Vi möts vid köksbordet där det serveras kokt wienerkorv till städerskan som inte ätit under dagen. Samt gammeldags  morfarsgrogg. Bra kombo!

Mannen duschar av sig dagens ansträngning och jag choppar kött och grönsaker till grytan. Vi hänger en stund i soffan innan jag fiffar till armhålorna och byter andedräkt. Nu luktar vi båda gott. Drinkarna är upphällda och alla ljusen är tända. Harry har spillt ut sig över fårskinnen och snart ska Mannen drapera sig över lämpligt ryggstöd i soffan.

Grytan luktar gott och bubblar på borta vid spisen. Jag ska strax släpa en ytterst ovillig tax runt kvarteret. Snabbprata med andra hundägare och dra vidare. Knöla ner händerna i fickorna och önska att det var vår.

Men det är då. Nu är nu.

Jag älskar mitt liv.

Ja jävlar, nu är det över oss!

Det blåser helt galet. Snöslask över hela landet.

Det är nu man ska stanna inne. Dricka konjak och gräva ner sig i soffan. Peta lite på varandra, där under täcket. Äta en god gryta och dricka rödvin till.

Och kanske en kanelbulle.

Det är inte bra för figuren att titta på bakprogram. Plötsligt är jag sugen på både det ena och det andra. Jag som inte ens tycker om kakor. Eller bullar. Inte heller torra hembakade tårtor.

Nåja. Det är väder som tillåter en hel helgs stugsittande med de senaste Boardwalk Empire-filmerna inmatade i dvd:n.
Det blir najs. Många fördelar med hösten. Och snart är det dags att julpynta. Bara en sådan sak.

Snart jul folks. Snart!

Höstkänsla och soppa är ett måste

Jag älskar soppor. Alla sorters. Vegetariska, köttsoppor, fisksoppor och Kajsa Warg-soppor.

Idag, när kylan spänner i lederna blir det fisksoppa à la frysrester. 1 bit lax, 1 bit helleflundra, lite räkor, en slatt fryst vitt vin och en massa grönt. Den kokas naturligtvis i min emaljerade gula soppgryta från Kockums. 20 spänn på en loppis har varit väl investerade pengar.

Sista jordpåsen är tömd i rabatten och redskapen undanställda. Jag har börjat smörja Harrys trampdynor inför slask och kyla. Hans fleece är tvättad och mina vantar framletade ur en knökfull byrålåda.

Jag ser fram emot de närmaste veckorna. Allhelgona då vi ska hälla snaps på gubbarna i minneslunden. Promenera på världens vackraste kyrkogård i mörkret och se alla lyktor och tända ljus. Sätta en ny sats Dunderglögg och värma på den vi sparat från förra året. Mot att stöpa ljus med bästisen (trots den galna tiden i ottan).

Redan nu är vi förmodligen Icas största kund när det kommer till förbrukning av ljus och värmedito. Jag älskar att tända dem i skymningen och ser hur det mörknar utanför samtidigt som det glimmar av värme här inne.

Nu kommer jag också ihåg de där olika lamporna vi kom fram till att vi behöver och som vi glömde bort när det blev ljusare i våras. Äsch. Det funkar säkert en vinter till utan.

Mannen lägger i en högre växel på jobbet. Det är mycket nu. Samtidigt lägger sig lugnet här hemma. Vi vet var vi ska och varför. Och vi ser fram emot resan. Men vi lever i nuet.

Livet när det är som bäst.

Så många tankar

Just nu brusar det bara. Snurrar och vrider sig. Tankar om stort och smått. Viktigt och banalt. Bra och analt.

De där dagarna när jag inte lyckas få den där snurrande, krumbuktande slingan att stillna.

Jag tror jag ska klippa ner pionen och stoppa resterna i en sopsäck. Alltid en början. Sedan kanske härvan går att nystas upp lite snyggt till ett nystan i miljoner färger.

Årets sista seglats

Det ljuvliga vädret fick mig och Mannen att raskt samla ihop våra pinaler och dra till båten. En fin tur till Rungsted blev det. Det medhavda delikatessfatet från Ingelsta gjorde kvällen komplett. Vi promenerade förbi en restaurang på kvällsrunda och stod sedan i dörren och diggade jazz. Folk som var där tyckte vi skulle gå in och lyssna men jag skyllde på Harry och vi stod kvar utanför. Jag kan väl erkänna att jag inte kände mig riktigt bekväm i min stass; mysbrallor, Mannens fleece och sneakers. Men jösses så trevliga människor. Det är heller aldrig något problem med att ha hunden med sig när man går ut i grannlandet. Hundarna är med överallt.

Efter att ha sovit som stockar och ätit en sen frukost seglade vi hem igen. Vinden var perfekt och vi var lagom rödmosiga när vi väl var hemma igen. Snabbdusch och sedan tåget till de goda vännerna. Prat i kvadrat och god middag. Deras förtjusande goldenvalp och Harry lekte hur fint som helst. En perfekt avslutning på dagen.

Det är så mycket värt att ha vänner. Fina, omtänksamma människor som man har känt nästan hela livet. Sådana där som man alltid kan vara sig själv med. Skratta och gråta. Stötta och stöttas av. Jag är så tacksam för att jag har de där människorna i mitt liv.

Nyttan med glögg

Tre timmars grävande. Skyffla, blanda, vattna, blanda, vattna, skyffla, blanda. Brottats med elefantgräset. Baxat ut nämnda gräs en och en halv meter och planterat om. Trampat, vattnat, fyllt på mer jord, trampat, vattnat. Krattat gräsmattan fri (nåja) från sten, grus och lera. Spolat. Sopat (sic!) och spolat igen. Om jag nu inte dränkte gräsmattan fullständigt och om det blir lite sol och kanske småblåsigt borde den där mattan hinna resa sig så att den går att klippa en sista gång innan snön kommer. Jag spolade av jättepresenningen och hängde den på tork. Nu blåste det ju en del idag så någon timme senare kom den farande och försökte döda mig. Jag lyckades brotta ihop och stuva in den i förrådet.

Stark är jag inte. Verkligen inte. Men jag är så satans envis. Annars hade det här aldrig gått.

Nu ska jag dricka glögg och hoppas därmed att tårna som frusit bortom all känsel i gummistövlarna ska återvända från de döda. Det var en himla tur vi gjorde dubbel sats av den där drickan. Det finns tre flaskor kvar. De bör räcka de två dagar framåt som jag planerar att fortsätta mitt grävande.

Då kör vi väl på igen

Uppehåll. Kan jag ana ljuset borta över skogen? Stövlar på och spade fram. Dags att få fart på dököttet.

Får väl se hur långt jag kommer innan Mannen kommer hem och hjälper till. Min tanke är att allt ska vara klart då. HAHAHA! Nä, det lär ju inte hända. Men om jag åtminstone fixar att flytta elefantgräset så är jag tillfreds. Sen får jag väl nöja mig med att peka med hela handen. Igen.

*Pfffft!* Off till the trädgård.