månadsarkiv: maj 2012

Överlevare

Jag har hört ordet så många gånger idag. Funderat på vad det betyder.

Någon som klarar att över-leva något. En svår, traumatisk upplevelse. Ett tufft liv. En svår sjukdom. En olycka.

Vi säger det ofta. Hen är en överlevare. Oftast i välvilliga ordalag. Något positivt. Sinnebilden av en stark människa som har stått ut med det värsta och klarat det. Över-levt.

Själv tänker jag ibland att ordet; överlevt, handlar om människor som lever sina liv. Nätt och jämt. Över-lever. De där som är nöjda så länge det inte händer något oväntat. Eller, jag tror inte ens de är det, de bara fortsätter. Rakt fram, välplanerat, efter en utstakad stig. Inga avsteg. Inga impulsiva infall. Inga, äh, vi skiter i det här och delar en flaska vin. Jaja, vi borde klippa gräset men ska vi inte ha lite passionerad sex istället? Allt måste följa den där linjen, stigen. Utan den kan de inte överleva. Inte leva vidare. Inte överleva.

Vad betyder det där ordet då?

Står det för de där människorna som är med om det värsta, och klarar sig. Får ett rikt liv trots allt?

Eller är det de där som klamrar sig fast vid sina regelverk och utstakade vägar och bara följer dem? De som aldrig unnar/kostar på sig något för det ingår inte. De lever ju inte, egentligen. Egentligen. De bara. Överlever.

Så. Vad betyder det då; överleva?

För gamla för sex?

Vi är inte tjugo längre. Har vi konstaterat, något förvånade. Den där skorven vi håller på att fixa till gör slut på vår energi. Totalt. Vi sitter i soffan, hand i hand. Ler matt mot varandra och tänker sex.

Mer orkar vi inte. Det är tur att vi fortfarande är kära i varandra.

Jag har tagit slut.

Trodde i min enfald att jag skulle räcka hela vägen. Tyckte det passade så bra att kollapsa i båten senare i veckan när hon till slut lyfts ner i Öresund. Ligga där och smutta på iskallt vitt vin och vifta lite med tårna i den salta vinden.

En sak jag aldrig tycks lära mig är att bara för att jag håller ett tempo som kan få vilken slavdrivare som helst att svettas innebär det inte att jag hinner göra mer, innan kraschen. Idag har jag studerat Mannen när han polerat. Jag har suckat och instagrammat av uttråkning. Gått rundor i hamnen tillsammans med Harry och tittat på fula båtar.

Nu är jag ändå lite nöjd. Hänger i soffan med ett glas rött. Jag har till och med hoppat över dagens lackning av luckorna.

I morgon är en ny dag. Må kroppen och byxorna hålla.

Och så var det mors dag

Sönerna påminde varandra via sms. GLÖM INTE…

Jag tillbringade nästan 3 timmar inomhus, vankandes, med telefonen mot örat. En i Stockholm och en i Uppsala. Båda pratandes som om vore det den sista dagen någonsin.

Ärligt, jag tror det gör något med dem när de inte bor nära. De växer och lär sig tänka själv. Mamma kan inte vara där och hjälpa/svara/lösa/ta hand om allt som händer.

Plötsligt möter jag mina pojkar på en vuxen, jämlik nivå. Vi pratar vuxenprat. De är kloka och refererar till saker som hänt runt om i världen. Jobbiga händelser som de varit med om och nu ser som ett sätt att komma vidare. Om det där inte hade hänt hade jag inte förstått… Jag imponeras och känner stolthet. Det är något speciellt med att prata med sitt barn som en vuxen till en vuxen. Jag kan se/höra hur de har utvecklats.

Visst kan jag tänka, ofta, att jag vill ha dem nära. Att de bodde här i min stad. Att jag skulle kunna vara med dem flera gånger i veckan. Men. De är ju faktiskt stora. Vuxna. De har sina liv. Jag älskar när de delger mig. Allt. På sina premisser. För att de vill.

Det är det häftigaste med att vara mamma. När de vänder ut och in på sina tankar. Bollar. När de ser mig som en motpol och inte som en som löser deras problem.

Jag är så stolt. stolt. Mina ungar. Mina, älskade, ungar.

Vinna-vinna

Maken drog på bostadsrättsmöte med kompissystern. Vi får väl se om han lyckats göra sin ljuva stämma hörd så att vi får besked angående fasaderna. Jag skulle ha suttit som en skrämd kanin i ett hörn och inte sagt flaska. Varför man nu skulle säga det. Själv har jag fixat vin som ligger på kylning och rört ihop en improviserad middag till oss alla tre.

Jag vann!

Yngste sonen skickade över en historisk/ekonomisk redovisning som han ville ha feedback på senast idag. Jag skrev ut och satt mig att läsa. Min första tanke; seriöst, varför skickar han den till mig som inte kan lägga ihop 2 med 3 och ännu mindre blanda in x och y? Fick läsa igenom 2 gånger för att begripa vad det handlade om. Sedan åkte rödpennan fram. Den ungen skriver som han pratar = för långa meningar och för lite kommatecken. Funkar i tal men inte i skrift. Men ärligt, jag var tvungen att fråga om han snott delar av texten. Jag hade inte en aning om att han kunde skriva på det sättet. Språket. Språket! Shit vad de lär sig i Uppsala!

Vi gick igenom kommatecken och annat per telefon och han lovade att berätta hur det gått. Tro fan det, sa jag.

Jag vann igen!

Jag fick laga middag, det jag är bäst på. Jag fick korrekturläsa en lång, obegriplig (nåja, jag fattade ju…) text, bara för att han litar på mitt omdöme.

Behöver jag säga att jag känner mig lite mallig?

Den vackraste

När vi hasade runt på Biltema och fixade sådant vi behövde till båten kände jag en stark mammaabstinens. Ringde Ömma modern som låg i soffan och läste. Du, jag kommer och hämtar dig, vi ska slappa och äta tillsammans.

Ömma modern blev glad och stod käpprätt i porten när jag kom.

Jag är så glad för henne. Min fina, fina mor. Så vacker och så klok. Så påläst och så på hugget. Jag beundrar henne. Hon har full koll på politik, fejjsbuck och google. Hennes barnbarn avgudar henne och tycker hon är cool. De skulle göra vad som helst för henne. Det tycker jag är coolt.

Jag älskar när vi sitter på altanen och pratar. Jag älskar att stå vid spisen och fixa och Mannen går runt i trädgården med henne och pratar om blommor och tusen andra saker. Jag älskar att se henne äta och njuta av mat och vin. Se henne skratta högt med huvudet bakåtkastat. Se henne kela med Harry. Se Harry kela med henne.

Hon har inte haft ett lätt liv. Hon har avstått mycket för andras skull. Ändå. Ändå, all denna livslust. Glädje. Lycka. Hennes förmåga att njuta av livet. Se allt som är positivt.

Jag är så stolt över henne.  Min mor.

Jomen tjenare

Mannen tänkte sig lite lagom mycket jobb såhär inför helgen. Han såg framför sig hur vi skulle kunna pyssla vidare med båten. Det skulle finnas några timmar till att plugga inför diplomeringen, lite altanhäng och promenader i skogen.

Hejhopp vad det smög sig.

Jag har knappt sett röken av människan. Telefonen ringer oavbrutet. Det mailas och diskuteras till höger och vänster. Han pussar på mig innan han smyger iväg på morgonen, långt innan jag går upp. Han pratar i telefon det sista han gör innan han somnar.  Det är aldrig läge att tackan nej när man är egen.

Jag är så stolt över honom, över det han har skapat. Stolt över att han aldrig ger upp. Stolt över att han fortsätter att utveckla sina idéer och inte stagnerar. Han tror på det han gör och gör det bra.

Respekt!