månadsarkiv: april 2012

Vandrande pinne

Som de ser ut känner jag mig. Rör mig stelt och långsamt framåt.

Just nu sitter jag yrvaken i soffan och väntar på frukosten. Om en timmer eller så är jag rörligare och då ska vi samla ihop oss för ytterligare en dag med båten.

Det var skönt att pyssla igår, en uppe i båten och en nedanför. Inte mycket som blev sagt. Har du snuset? Kan jag få slangen. Mer Vim tack. Jösses vilken skillnad! Fikapaus? I övrigt lät vi tankarna flyga, var och en på sitt håll. Regnet i början gjorde kläderna småfuktiga hela dagen. När vi kom hem hade jag fått fräknar.

Idag är en ny dag. Idag ska jag gnida stag och vinschar tills de blänker. Mannen ska skura däcket. Harry, den raringen, får sova bort ytterligare en dag i framsätet på bilen.

 

 

Som jag längtar!

Helgen ligger ren och nystruken framför oss som en vit linneduk innan kalaset.

Jag har staplat stövlar, stege, spannar och diverse rengöringsattiraljer vid dörren. Gamla lakan ska få göra tjänst som polertrasor och den trasiga Harry-handduken får gå samma väg.

Imorgon går vi upp okristligt tidigt, typ åtta, för att åka till båten. Vi ska fejja och gno, rensa och skölja, skura och torka. Jag ser fram emot det trots min bedrövliga rygg. Till och med längtar efter tennisarmbågar och stel nacke. Vi pratar så mycket om båten just nu. Längtar samma.

Drömmer om de där magiska tillfällena då allt är stilla och tyst och vi bara glider fram över vattnet. Det lilla skvassande ljudet när fören klyver vågorna. Harry som sover gott i sin flytväst. Mannen i sin hatt och blicken fäst där borta, längre fram. Jag som spanar efter ingenting och andas in den salta luften.

En god fisksoppa i Taarbaek. Frukost i Rungsted. Promenader på Ven..

Men först; spackla, slipa, måla, putsa, lacka och till sist sjösättning. Sedan tuffar vi mot vår hemmahamn. Fyller båten med fräscha lakan, kuddar, fårskinn och filtar. Kylen med mat.

Och sedan. Sedan seglar vi.

 

Då och då

Händer det att jag känner mig omsluten av en tornado. Att det händer saker kring mig som jag inte hinner se eller uppleva. Det susar och dånar. Väsnas. Jag försöker fästa blicken på något av det som rusar förbi men tappar genast taget. Allt kommer farande där. Bilder och lösrykta ord. Borttappade meningar och suddiga figurer. Allt i en enda sörja.

Jag hör Mannen prata men inte vad han säger. Vill bara vara ensam. Att han ska gå sin väg. Vill få allt att stillna.

Så gör han det. Går. Säger hejdå, vi ses sedan!

Och allt blir tyst. Som i graven. Då sitter jag där och tänker kom hem, skynda dig att komma hem!

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.


© UNICEF/Asselin

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

Satan i gatan

Någon som vill byta rygg med mig?

Du får vara beredd på att du inte kan sitta någon längre stund. Allt är obekvämt. Inte heller ha ångande sex utan mer göra en plankliknande insats. Du luras lätt att tro att det är plättlätt att trava en mil i skogen för att halvvägs upptäcka att du inte kan gå alls. Skäms inte för den vinglande gångstilen, det har jag slutat med. Knivhugg i ryggen är inte bara ett uttryck, det känns om vore det hur på riktigt som helst.

Ryggen är annars rätt snygg. Lite skev och med en grop vid ena änglavingen. Men hej, den är ju snart 51. Inga fula leverfläckar eller ärr. Den avslutas med en ödla i svanken. En grön.

Maila mig vid intresse.

Barsebäck

Det där lilla glyttiga stället. Samhället. Där kaptener och annat löst sjöfolk bodde. Där, där Mannen växte upp. Dit han skulle återvända när han blev vuxen. Med sina barn och barnbarn och alla efter det.

Det där fantastiska bostället som sitter så rotat i minnet. Alla minnen som finns där. Det som skulle gå i arv. Det som han söp bort. Mannens pappa.

Nu åker vi dit. Fikar på piren. Tänker på alla gamla gubbar och deras syn på livet. Jordstampade golv. Fiskar. Stormar. Vi pratar och umgås med dem som bor kvar.

Nä, vi kommer nog aldrig att bo där. Även om vi tänkt tanken.

Ibland måste man släppa taget. Andas. Ta ett steg mot något nytt.

Båten är i hamn

Vi fick som vi ville!

Från och med nu har vi egen båtplats, precis där vi önskade. Till halva priset. Det kunde inte bli bättre! Nu ska vi planera för dopet och ett bra sätt att välta ombord Ömma modern. Jag tänker snittar och bubbel. Flaggspel.

Åh, vad jag ser fram emot vår sommar i båten!