Lärkan. L Ä R K A N!
Jag stannade mitt i steget när jag hörde den drilla idag. Lyssnade och höll andan. Jo! Det var rätt! En liten lycka sådär mitt i det vardagliga.
Jag älskar doften från åkrarna vid den här tiden på året. Den är hoppingivande på något sätt. Så som själva växtkraften skulle lukta om den hade någon lukt.
Till min förfäran såg jag dessutom en stor, fet spindel i ena hörnet på köksfönstret. Meningen med den sortens kryp förstår jag inte alls. Äter kryp och yada, yada, yada. Jag skiter i krypen, låt dem krypa på. Men förbjud spindlar. Nu får jag möjligen någon miljönisse på mig för att jag förespråkar ett brott på näringskedjan men det kan jag leva med. Spindlar är som Siba-mannen. Hur man än värjer sig kommer man inte undan.
Nåväl. Snödropparna blommar. Tulpanerna står och stampar i rabatten, redo att ta över om någon månad. Hortensiorna har feta knoppar liksom roddisarna. Häcken har ränt i vädret och har vi tur kan vi sitta hyfsat osynliga på altanen i år. Inte för att jag har något att dölja, det finns inga planer på topless-solning i år. Heller.
När jag dessutom drömmer om båten på nätterna måsten sommaren vara nära. Jag läser kataloger fulla av bilder på små konstiga skruvar och muttrar. Det är tampar och linor, ankare och tallrikar med knopmotiv. Måste vara en lukrativ bransch det där att sälja båttillbehör. Mig blir de inte rika på dock, jag vägrar knopmotiv och marinblå kuddar.
Nu ska jag gå och lägga mig. Drömma om tulpaner, seglatser och Mannen i badbyxor.
Gonatt.
Återigen en blivande klassiker-rad från dig: ”Häcken har ränt i vädret”.
Ja, vem är jag att protestera?
Hellre det än att den hänger. Rätt vanligt annars när man når tantåldern.
Jag känner mig hedrad att du samlar på klassikerrader från mig!
Smällpuss!