månadsarkiv: januari 2012

Familjehelg

Flickebarnet och Svärynglet damp ner vid vårt matbord i fredags. Trevligt och mysigt.

I lördags kom Musikungen och sedan rasslade Ömma Modern in. Ungen drog och Konrad med Matte tog plats vid bordet. Räksoppa och gott bröd. Babbel och skratt.

Igår pratade jag med Långa Barnet och Lillebror. Mannen låg utslagen i soffan, hårt ansatt av sin förkylning.

Nu är jag helt tom i huvudet. Mätt liksom. Och jag tror att jag har fått Mannens baciller.

Vad vet man?

Ena dagen ska vi äta endast fett och grönsaker. Nästa dag är det cancerframkallande. Sedan gäller bara fisk, kött och grönsaker. Den tredje dagen är det inget kött alls. Alkohol är bra och nyttigt i små mängder. Ibland. Vid andra tillfällen ska du dricka mer än du brukar, eller vad vi är vana vid i vår del av världen. Eller inte alls.

För att leva längre ska vi träna hårt hela livet. Hålla igång hjärta och lungor. Eller så ska vi meditera och inte röra oss alls. Sedan finns det tillfällen då vi ska vardagsmotionera så att det känns alldeles lagom mycket.

Människor jag mött har dött vid de mest skiftande åldrar. Och av olika orsaker. Några dör unga ( i vår egen ålder) trots att de var vältränade, åt nyttigt och motionerade ofta och regelbundet. Andra som lever gott med rött vin och en snaps då och då lever tills de är hundra. Utan att de någon gång lyft ett finger.

Just nu är rött kött fienden. Boven. Banditen. Det där vi dör av. Det måste vara rena hallelujagrejen att sälja fisk och kyckling. Nästa månad är det kycklingen vi dör av. Eller den förgiftade fisken. För att inte nämna de grödor som är preparerade med diverse giftiga saker för att växa. Sådant som ska ge en snygg färg och krispighet. Det som ger korta lättskördade strån och motståndskraft mot röta och diverse annan naturlig skit.

Jag kan bli så förvirrad. Och trött. VAD ska jag äta som inte ta livet av söta djur, ger svulster på fiskar, dödar människor i tredje världen och är cancerframkallande?

Ärligt. Jag har inte en aning. Men jag kan känna ett jävulskt sug efter rödvin och en blodig biff. Och sparris fast att det inte är säsong. Med en fet bit camenbert som dessert.

Efteråt vill jag borsta tänderna i klorerat vatten (vad finns i det?) och med tandkräm som förmodligen tar livet av alla små vattenkryp som kunde ha försörjt världshavens alla plankton. Sedan vill jag sova i min sköna säng med mitt duntäcke (gudvetvarfjädrarnakommerifrån) och den där gosiga kudden.

Det är bara att inse; människan är ett monster. Och till dem hör jag.

Så stolt

I dagarna sprängde Mannens skötebarn, den egna firman, ytterligare en gräns. Han har hela tiden siktat mot stjärnorna och banne mig om han inte är en bra bit på väg.

Jag är så stolt över honom och över det otroliga arbete han har lagt och lägger ner. Ingen har hjälpt honom, ingen har stöttat. Allt har han gjort själv. Det hade inte kunnat bli så bra och framgångsrikt som det blivit utan hans kunskap, erfarenhet och förmåga att använda allt rätt.

Tror han är värd en rejäl puss den där Mannen. Och en lyckatillfortsättningviskram. Min Man.

Och där kom vintern

Blev ytterligt förvånad när jag drog upp rullgardinen imorse. Snö över det hele. Rätt vackert faktiskt. Tur kanske att jag inte tog bort alla löv från rabatten, nu skyddas alla vårblommorna.

Det får bli en skön runda i skogen. Harry ÄLSKAR snön. Han har redan varit ute och plöjt upp gräsmattan.

Till middag blir det kräftor. Vad kan vara bättre en söndag? På det en balja av det nya teet och Boardwalk Empire på dvd.

Är det vår nu?

Fåglarna sjunger. Det gror i rabatterna. Tulpanerna är på väg och snödropparna blommar.

Jag gick med Harry tidigare och ville inte gå in. Ljuvlig luft och ja, allt. ALLT.

Imorgon blir det skogen. God mat. Gott vin. Pyssla lite i trädgården. Bara vara. Tillsammans.

Idag har jag städat och tvättat golven. Det luktar gott här hemma. Ljusen är tända. Det vita viner ser ut som guld i glasen. Mannen ligger i soffan. Harry sussar mellan hans ben. Själv är jag nyduschad och luktar gott.

Sushilunchen är uppäten. Vi väntar på att den dragna grisen ska bli klar. Det blir tortillabröd med avocadogojja och kött. Och köttet doftar ljuvligt.

Dags att hångla upp Mannen i huset. Fredag och allt.

Imorgon blir det trädgårdsarbete. I vårljuset.

 

Lycka är

Att skypa en timme med sonen. Att både SE och HÖRA honom.

Att få sms med ”världens bästa mamma” från en unge.

Att promenera en mil i solen, dricka te och äta mackor på en bänk.

Att ligga i soffan i Mannens underställ och sippa ett glas vin.

Att kunna hjälpa Ömma modern med en ny dator. Och se hennes iver och förväntan. Det är coolt med en 77-årig mor som hänger på fejjan.

Att vakna och se rakt in i Harrys bruna ögon.

Att somna på Mannens arm.

Att en vän säger att jag är viktig för henne.

Att äta helleflundra med skirat smör och pepparrot.

När jag tänker efter är det väldigt mycket och många saker som är lycka. Nästan inget av det jag önskade som ung finns med. Då, när man trodde att stort och dyrt var lycka och svaret på alla böner.

Det finns inget i mitt liv som jag skulle vilja ha annorlunda. Ja, förutom värken då. Men kanske inte. Den är ju en del av mig. Jag har blivit som jag blivit till viss del på grund av den. Och konstigt nog vänjer man sig. Lär sig leva med den. Jag är glad för mitt liv. Tacksam för allt som hänt mig. Även de svåra sakerna. Som skilsmässa och dödsfall. Jag har lärt mig om mig själv. Var mina styrkor finns. Vem jag är och varför.

Lycka handlar inte om pengar eller saker. Inte om att bo stort eller ha en snygg bil. Lycka är allt det där andra, ibland osynliga. Är man lycklig är man rik, läste jag någonstans.

Jag är rik.

 

Lindalista

1. Var är din mobiltelefon? På byrån.
2. Var är din andra hälft? Soffan.
3. Ditt hår? Platt, modell mössa.
4. Din mamma? Förhoppningsvis i sin soffa.
5. Din pappa? Tar sig antagligen en GT, där i sin himmel.
6. Det bästa du vet? Alla mina nära.
7. Din dröm i natt? Öh?
8. Din dröm/ditt mål? Jag lever min dröm.
9. Rummet du är i? Vardagsrum.
10. Din hobby? Livet.
11. Din skräck? Sorg.
12. Var vill du vara om sex år? Där jag är.
13. Var var du igår kväll? I soffan.
14. Vad är du inte? Gnällig.
15. En sak du önskar dig? Jag har allt. Kan jag önska mig till mina nära?
16. Var du växte upp? Helsingborg
17. Det senaste du gjorde? Käkade sushi.
18. Dina kläder? Mannens långkalsonger.
19. Din tv? Något med danska Dronningen.
20. Ditt/dina husdjur? SnyggeHarry.
21. Din dator? Macen?
22. Ditt humör? Trött och lycklig.
23. Saknar någon? Saknar alltid barnen. Alltid.
24. Din bil? På parkeringen.
25. Något du inte har på dig? Smycken.
26. Favoritaffär? Ica Maxi.
27. Din sommar? Den som var? Seglingssommar. Helt underbart fantastisk!
28. Älskar någon? Många.
29. Favoritfärg? Rött. Och blått. Och grått, och…
30. När skrattade du senast? Precis.
31. När grät du senast? Inte en aning.

Lånat listan från Linda. Dock med mer än ett ord.

Vem kunde väl ana?

Imorgon, den tolfte januari 2012 går jag och Mannen in på vårt femte år tillsammans. Inte så länge sedan, men ändå eoner av tid.

Alla våra års tidigare längtan. Efter närhet. Ömhet. Förståelse. Vänskap och kärlek. Plötsligt var alltihop där.

Så vi har skrattat. Gråtit. Älskat. Pratat, pratat och samförståndstigit. När jag tänker på det ser jag tusentals tillfällen framför mig. En långfilm gjord på korta klipp. Adventspromenader med varm choklad och smörgås vid havet. Köpepizza på bryggan i solnedgången. Fötterna dinglande i luften ovanför vattenytan. När vi skulle cykla till Köpenhamn och blev fotograferade ombord på färjan, stående vid våra cyklar, av en busslast skrattande japaner. Älskog och hångelhaka. Alla gånger vi suttit på altanen sent på kvällen och stirrat in i de levande ljusen och pratat. För att inte tala om all vår tid ombord på båten. Vackra dagar och goda middagar. Fulvin och korsord när det regnade i Taarbaek. Jungfruresan över Östersjön som tog en hel dag. Jag var så trött att jag bara skrattade. Alla hysteriskt roliga fester med vännerna. Och alla de där andra människorna som vi stött på under vår resas gång. Generösa och fantastiska, som bjudit in oss i sina liv. Som gett oss så många galna upplevelser.

Det har hänt overkligt mycket när jag tänker efter. Både roligt och svårt. Men all denna kärlek, all omsorg om varandra, den där känslan att ingen kan fördärva eller ändra på vårt sätt att se på varandra, den är. Magisk.

Jag kan inte önska mig något mer.

Eller jo. Att vi får fortsätta så här. All tid.

Fånga dagen!