månadsarkiv: december 2011

Gott nytt hörni!

Det har varit ett fantastiskt år på många sätt. Vänskaper som utvecklats till riktigt nära. Mannens företag som nått oanade höjder, helt och hållet baserat på hans förmåga och kunskap. Barnen som hittat rätt och lyckats med det de har företagit sig.

Inget annat år har jag skrattat så mycket, njutit och varit lycklig. Inget annat år har varit så innerligt och äkta.

Jag är sannerligen lyckligt lottad.

Och som grädde på moset får jag slänga ut julen imorgon.

Och där kom hon…

Lillebrors kärlek. Stod plötsligt bara i dörren och överraskade oss alla. Liten, söt, trött och jättekär. Harry vet inte var han ska göra av sig (inte Lillebror heller för den delen). Så många älsklingsmänniskor och så lite tid.

Det är trångt i soffan men uttrycket; finns det hjärterum finns det stjärterum stämmer sannerligen.

Nu är kärleksparet borta några timmar och det får vi passa på att utnyttja. Rödvin och lite småttochgott ska förtäras.  En och annan pinne ska petas in i brasan.

See ya!

Men nu är det väl bra?

Räcker. Nog. Jag vill returnera tomtarna till loftet och få undan diverse dekorationer som börja se dammiga ut. Dock har jag lovat Mannen att inte göra något förrän den 2/1 (jag brukar slänga ut eländet nyårsdag. Inte Mannen då.)

Sötsakerna står mig upp i halsen och lax känns som ett skällsord. Stearin i varenda hörna och de silvriga kulorna som glimmar och glittrar så det skärslar för ögonen.

No more julöl och jolmig glögg. Icke en bit till av den sötsliskiga fudgen.

Ge mig broccoli, fisk och vitt iskallt vin. Tack.

Aaaaaah!

Kalkonmiddagen avlöpte som den skulle på lillejul. Barnen var nöjda och mätta och så var Ömma modern. Fina paket från ungarna och ben till Harry. Jag lyckades dessutom med konststycket att tippa plåten så att femtioelva liter kalkonspad rann ner i kökslådorna. Bra jobbat. Men nu är det åtminstone rent i de utrymmena…

Julafton i väääldigt långsamt tempo. Slappekläder. Lång skogsrunda. Cognac. Levande ljus. Puss och paket i eftermiddagssoffan. Mannen hade i vanlig ordning överträffat sig själv och jag kan bara säga att jag nu är lycklig ägare till ännu lite glitter.

Dagen idag känner jag att jag är rätt less på både tomtar och julmat. Tur att vi inte har fyllt kylen med sådana där ”måsten”. En flaska rött från grannen som betalning för Mannens tomtande och så varsin köbepizza från den lokala holken runt hörnet. Bra avslutning på annandagen.

Då är det bara en vecka kvar sedan åker tomtarna ut och det, nya fräscha året ligger framför oss. Jag är förväntansfull och nyfiken. Det ligger mycket i pipen.

Hohoho

Nedräkningen har börjat!

Imorgon kommer Lillebror hem och som jag ska kramas. Stackars unge. Sedan blir det full rulle med ungar, Ömma modern och goda vänner. Harry ska pimpas med röd rosett och alla ska äta av min hemgjorda kola. Vare sig de vill eller ej. Har jag tur tar den slut innan den hinner flyta ut. Hur svårt kan det bli att få kola att stelna? Och inte blev den vacker heller. Skit samma, god är den i alla fall.

Vi ser fram emot en skön julhelg utan krav. Gå i skogen. Hänga i soffan. Se film och äta vad vi känner för. Inget farande hit och dit utan bara ta dagen som den kommer. Dricka av den goda glöggen. Prova kompisarnas glögg. Babbla och skratta. Sova middag och kela med Harry. Kanske rentav med varandra. Jul och allt.

Mannen har fått jobb som tomte hos grannarna och får betalt i gin&tonic. Kanske något jag skulle kunna bli rik på; hyra ut maken. Ska fundera på det medan jag intar horisontalläge och sippar lite varmt ur glaset.

Det blir en fin jul i år.

 

Lusselelle

Mannen förväntar sig att jag ska lussa för honom ikväll. Vi får väl se.

Jag har varit lucia fler gånger än jag kan komma ihåg eller vill minnas. Blond och långhårig var jag ett givet val. Även om det innebar våldsamma hatutbrott från tjejerna i klassen. Då skulle man läsa dikt och sjunga solo. Vilket jag avskydde.

Att stå längst fram, där alla kunde se en tydligt var förfärligt. Hur gärna önskade jag mig inte en plats som tärna längst bak i raden, att få försvinna i mängden. Värst var när det skulle vara levande ljus i kronan. Håret var fullt av stearin som var hopplöst svårt att få bort.

På luciadagen väckte mor oss alltid extra tidigt för att vi skulle hinna se lucia på tv innan skolan. Vi fick varm choklad och lussebulle till frukost. Det var mysigt att sitta där lite yrvaken med levande ljus tända överallt. Sedan iväg till skolan med ett nystruket linne i en icapåse tillsammans med det röda, breda sidenbandet och luciakronan. Då var inte föräldrarna med i skolan och tittade. Sent på eftermiddagen lussade vi igen på fritidsgården och då var alla som ville titta välkomna. Det brukade vara fullt i stora salen. En svettig nervositet i källaren där vi bytte om och gjorde oss i ordning. Ljus som slutat att fungera, hysteriska tärnor som blivit av med sitt glitter och uppjagade killar som tävlade om vem som kunde slå av vems strut. Lite lagom skrynkliga och fnissiga samlades vi sedan utanför dubbeldörrarna där vi väntade på introt. Klassföreståndaren försökte förgäves få oss att stå tysta i en snygg rad. Sedan började det.

Man skulle gå med ett steg framåt och fötterna ihop, ett steg framåt och fötterna ihop, allt för att det inte skulle gå för fort. Stjärngossarna knuffades och viskade. Snubblande uppför trappan till scenen där lucia skulle stå längst fram vid mikrofonen. Alla ställde upp runt omkring och sedan viftade musikfröken takten och spelade på pianot nedanför. Jag tittade alltid rakt ut i mörkret utan att våga fästa blicken någonstans. Torr i munnen läste jag min dikt och efteråt mindes jag aldrig vad jag sagt. Till slut var det dags att skrida ut igen och hade vi tur så trillade inte någon i trappan och ingen svimmade. Efteråt var alla speedade och skrattiga. Själv var jag den första ur kläderna för att sedan försvinna ut till mina väntande föräldrar.

På kvällen såg vi reprisen av morgonens luciatåg och först då kunde jag riktigt njuta av det hela och tycka att det varit rätt roligt trots allt.

Så kanske, kanske lussar jag för Mannen ikväll. Något särk har jag inte men ett vitt lakan kanske duger? Är jag naken under kan det bli riktigt hett.

Cougar-lucia 2011.

Ett noll till mig

Det pågår ett krig här. Jag mot stormvindarna. Fyra gånger har jag nu varit ute och rest upp och pyntat om med granriset och belysningen på altanen. Just nu är både spann och ris surrat runt stolpen på altanen. Vi får väl se hur länge det håller.

Jag ger mig inte.

När pyntet stod på bordet.

Nu får det stå här istället. Surrat i stolpen bakom.