månadsarkiv: augusti 2011

Vad händer idag då?

Ja fråga inte mig. Här händer inte så mycket men fullt tillräckligt för att jag ska stressa upp mig.

Bädda – check (nästan)
Äta frukost (lunch) – check
Städa toan – inte än
Gå i skogen med Harry – snart
Tänka ut vad vi ska ha till middag – får bli efter skogen. Jag är nog klarare i huvudet då.
Hämta Långa barnet vid tåget –  men det är ju inte förrän i kväll. Men då! Check.

Det ser ju vem som helst att alla de här aktiviteterna är riktiga pulshöjare. Nästan i klass med brandvarnaren som obegripligt nog gick igång igårkväll.

Tur är det

Att jag shoppat vad jag ska. Jag skulle nämligen lätt kunna ruinera mig på de här prylarna.

Det skulle dessutom vara roligare att täcka väggen med taxmotiv än röven med tantundisar. För att inte tala om hur mycket lättare det är att drapera soffan snyggt med en kudde i guld än att dölja bakdelen. Och muggen. MUGGEN! Sen är det den där trätaxen…

 

Ungefär så

Kroppen är inte ikapp efter Uppsalaturen. Vädret gör det inte bättre.

Så vad göra? Shopping lär ju vara varje kvinnas humörhöjare. Nu har jag beställt tanttrosor på Ellos.

Är jag gladare? Piggare? Nej. Men det kommer kanske senare? Vem vet, jag vaknar kanske inatt med glädjefnatt?

Trött?

Herrejävlar.

Vi somnade sent. En massa bubbel vid köksbordet med en speedad soon-to-be-uppsalastudent.

Upp klockan sex. Jag studsade ur sängen, livrädd att försova mig. Gjorde frukost och gick en sväng med Pytte. Bilen var packad sedan gårdagen och det var bara att trassla sig in. Diverse väskor ända upp i nacken och hunden i knäet. I sextio mil. Det gick bra.

Väl framme lastade Mannen och Lillebror ur och jag var bilvakt. Sedan iväg till Ikea. Mannen tröttnade i entrén och vi bytte hund mot Lillebror. Jag och sonen rände runt och plockade ihop ett studentboende. Mannen promenerade runt parkeringen med Pytte. Tillbaka till studentrummet. Tömma bilen än en gång och sedan drog man och hund. Jag och Lillebror började med sängen. Det tog över tre timmar. När jag gick var fortfarande inte lådorna som ska var under sängen klara. Eller fåtöljen. Eller skrivbordet. Inte heller soffbordet och hyllan. Inte alldeles enkelt att skruva ihop något som kräver skruvmejslar och det du har är en sax och en kniv. Men allt går.

Energiintaget har varit på minus hela dagen. När Mannen hämtade mig vid elva (23) hade jag inte ätit mer än en kycklingburgare och ett mellanmål. På fina hotellets uteservering blev det varm macka och en rasande god öl.

Pytte den fantastiske, har varit ett under av tålamod hela dagen. Nu har han slocknat i den tjusiga sängen i sviten på Grand Hotell. Det tog Mannen trettio sekunder att somna. Nu är det min tur.  Lite tandborstning först bara…

Gonatt.

Då kör vi!

Jag är inte vaken vid den här tiden. Men min kropp är uppe.

Nu drar vi till Uppsala med Lillebror och bilen knökfull av packning. K N Ö K F U L L.
Jag vet inte riktigt var jag ska stoppa in Harry, det lutar åt att han får ligga i mitt knä. Ingen av oss lär kunna röra en fena på sextio mil men skit samma.

Det är förväntan i luften.

Bästa sättet

Jag och Mannen drog till havs i eftermiddags. Världens bästa sätt att få allt jobbigt att rinna av. Det räcker med att jag kommer ner och sätter mig i båten för att mitt hjärta ska slå i en lugnare takt.

Eftersom tampen som håller storseglet uppe hade släppt fick vi gå för motor till nästa hamn, där det finns en mastkran. Stora, starka Mannen som rappelerat med huvudet neråt från diverse läskiga byggnader drabbades av svindel och behövde andas lite. Jag som blir yr i mössan av att se Buster Keaton hänga i en visare bestämde mig raskt för att göra det som behövde göras. Spänstig som en apa klängde jag uppför stegen hela vägen upp så att jag nådde masttoppen. Mannen stod på land och lyckades luta båten så att jag fick tag i snörstumpen. Sedan var det bara att hala. Mannen gjorde vågen.

Vi är sannerligen ett bra team. Men jag erkänner att benen skakade ett bra tag efteråt.

En stund på havet och sedan medhavd middag i båten. Te och kaffe i solnedgången.

En fin kväll. Lycka.

Svajjigt

Hormonerna far som pingpongbollar i kroppen. Mitt humör åker berg-och-dalbana i stil med Stockholmsbörsen.

Just för tillfället går jag runt här och snorar med översvämmade ögon. Lillebror flyttar till Långt-bort-i-stan. Vi ses antagligen inte förrän till jul. Julen känns jävligt avlägsen.

Långa Barnet kommer hem över helgen om två veckor. Han har jag inte klappat på sedan januari i år.

Ett halvår mellan de gånger man kan krama avkomman är för lång tid. Jag avundas de som har sina nära.

Men det är väl som det ska. Man måste släppa taget. Låta dem flyga som de vill och kan. De är ju vuxna.

Jag ska bara försöka vänja mig.

Det drar ihop sig

Nästa vecka ska Lillebror parkeras i Uppsala. Det blir nyttigt. För mig. Känns lite avigt att ha barnen så långt bort. Eller ja, långt och långt. Men för långt för att bara kvista över och kramas.

Han ser väldigt mycket fram emot flytten. Ny miljö, nya människor och plugg att sätta tänderna i. Vi ska skjutsa honom upp och det ska bli intressant att se hur vi ska få plats i bilen. Tre personer, en hund, tv och datorer, matta och kläder, två hoprullade madrasser och lite annat smått och gott. Det enklaste lär bli att peta in Harry på någon lämplig yta. Tur kanske att det är några dagar kvar så att jag och Mannen hinner gå ner några kilon till.

Men först helg. Tror vi ska upprepa gårdagskvällens mysupplevelse. Trängas på en kudde och lösa korsord i sängen. Är det illavarslande att kryssa istället för att hångla?

Nåja, vi har livet på oss att göra både det ena och det andra. Det finns de som inte gör något av det.

Luktegott

Parfymen (Burberry Brit Sheer) är slut. Nu ser jag på nätet att den går att köpa bra mycket billigare än i butik.

Och så blir jag villrådig. Det finns så galet mycket att välja mellan.

Kanske skulle jag ha en annan sort. Frågan är bara vilken? Tips någon?

Det ska vara en frisk doft. Sportig, lätt och luftig. Inga vassa toner. Ingen tung sak. En ”vardagsparfym”. En sådan här kanske?