månadsarkiv: juni 2011

Åh jaaa!

Jag bara älskar mitt liv!

Igår kalas för Ömma modern som fyller år idag. Pussade lite extra på Lillebror som nu dragit till Alaska. Jösses. Hoppas han får se allt det där han vill se. Björnar. Valar. Och allt däremellan.

Det var en galet trevlig kväll med god mat och gott vin. Mannen är en mästare vid grillen.

Idag drar vi till havs. Jag längtar! Det blir Ven för första gången på evigheter.

Dagens svåraste fråga är; ska jag hångla upp min karl innan vi åker eller på båten?

Sommar å sol

Jag tror banne mig att jag ska ta semester.

Segla, äta, dricka, hångla och bara vara. Kanske jag planerar någon annan aktivitet utöver det. Kanske.

Hörrni sitt inte här och läs. Gör något gott av livet i verkligheten istället. Klappa era barn ni som har. Älska. Drick för mycket rosé. Ligg på gräset och titta på moln. Hoppa i vattenpölar. Blås ut hjärnan på gammalt ludd.

Ta semester.

Ordning på torpet

Båten är vårt torp. Och äntligen börjar jag se slutet på städandet. Inte helt enkelt att kravla runt och tvätta rent i alla skrymslen och vrår. Att det sedan är galet smutsigt så att tvättvattnet måste bytas stup i kvarten underlättar inte precis. Men nu är halva båten klar, resten går troligen lite snabbare att fixa. Här hemma går tvättmaskinen varm och jag försöker att inte tänka på kommande elräkning. Det ska bli skönt med fräscha textilier och luktfria dynor. Sedan kommer allt det roliga, pyntandet. Färgglada filtar och stora kuddar. Slitna ord som avslappat och kravlöst är det som gäller. Det ska vare sig kappseglas eller trimmas in. Vi ska hänga där i varsin koj bland kuddarna, en filt om benen och en bra bok inom räckhåll. Självklart ska den nypolerade fotogenlampan vara tänd. Kanske lite musik sådär i bakgrunden och en trött Harry som snarkar i knävecket på husse.

Jag tänker på det i mina försök att stänga av värk och tennisarmbågar. Fokuserar på det fina och positiva och skiter i att jag knappt kan röra mig.

Det vill gärna bli bra.

Nähä minsann

Om man skulle fiffa armhålorna och skura muffen. Det är ju ändå fredag.

Helgen står för dörren och vädret pekar på en inomhushelg. Vilket innebär att jag kan välja mellan att hångla med Mannen eller städa köksskåp. Svårt val.

Ha en najs veckända folks! Gör något roligt!

Nu är det offentligt

Hembiträdet ska få sparken. Hon packar som en berusad mås. Inga badkläder till seglatsen i 30-gradig värme. Inte heller snyggekoftan till klänningen kom med. Den som dessutom var inköpt för ändamålet. Sen var det ju Mannens kallingar och kavaj.  ”Glömde”. Pah!

Disken lämnas kvar på diskbänken. När det ska strykas är hon borta med vinden. Hon glömmer köpa toapapper så vi får torka arslet med solgula servetter.

Jävla kärring.

Men nu är det slut. Imorgon kastar jag ut henne med huvudet före. Om hon alls dyker upp.

Att välja

Jag har funderat mycket på det här med att blogga. Vetskapen om att mina tankar och vad som händer i mitt liv läses av människor som jag egentligen inte vill dela allt med.  Människor som är så intresserade att de letar upp min blogg för att fortsätta ta del. Jag har vägt fram och tillbaka. Ska jag helt enkelt sluta blogga? Ska jag ha en stängd blogg som bara kan läsas av de jag vill ska läsa? Ska jag låsa vissa inlägg? Eller ska jag helt enkelt starta en ny, anonym blogg och fortsätta att skriva där? Låta den här självdö?

Jag vill bestämma själv.

Tanken på att någon annan ska få mig att censurera mig själv och mina tankar känns inte ok. Att inkräkta. Inskränka. Ingen annan ska vara den som avgör om jag vill lägga ut texten.  Jag vet mycket väl, efter flera år som bloggare att det alltid finns vad vi bloggare kallar troll, de som skriver negativa saker och retar sig på det man skrivit. Och så finns det de som aldrig ger sig till känna men ändå finns där. Ska de avgöra? Skulle inte tro det.

Så. Jag väljer att skriva om mitt liv, min kärlek, värken, barnen, Ömma modern, Pytte och min glädje i allt, stort som smått. Oavsett vem som läser, tycker eller tänker. Kommenterar eller inte. Jag delar allt med er.

Eller inte.

För visst är det så? Vem vet egentligen vad som är sant på en blogg? Hur vet vi som läser bloggar vad som är fiction och vad som faktiskt är? Vad rör sig i en annan människas huvud?

Jag bestämmer. Här. Vad som är vad.

Det är min blogg. Mina tankar. Mina texter. Därmed inte sagt att det är allt som rör mig. Egentligen.

Men. Kan jag väl tillägga. På den andra, nya, bloggen är jag brutalärlig. På riktigt. Dissekerande. Där finns allt. Och alla. Nämnda och inte glömda. Handlingar och ord. Från start till idag. Imorgon. Och nästa dag.

Det känns spännande. En ny nivå.

Kittlande.

Och allt är fortfarande på mina villkor.

Välkommen hit

Önskar jag alla nya läsare. Kul att ni tycker min blogg är intressant. Börja gärna från början så får ni en rätt bra bild av vem jag är.

Just nu funderar jag mest på hur jag ska dekorera båten. När hon är städad och klar. Kuddar, filtar och fårskinn. Ska det vara cerise eller skrikgrönt? Klart är att de navyinspirerade plasttallrikarna åker ut. Och så är det det där med midsommar. Kan jag och Mannen slingra oss ur festligheterna och köra vårt eget race? Andra funderingar handlar om att tömma några köksskåp här hemma på gammalt mög och få lite mer plats. Seriöst hur många pryttlar behöver man egentligen? Och hur många sparar man för att man fått dem? För att det är en ”synd” att kasta? Det är ju inte precis så att det är saker av ekonomiskt värde. Inte ens av känslomässigt värde. Buckliga grytor som inte går att använda på moderna spisar till exempel. Kanske de går att plantera i?

Sedan njuter jag lite av hur skönt vardagslivet faktiskt är. Middagar på altanen med fleecen inom räckhåll. Lite korsord och lite läsning. Småprat och samstämmig tystnad. Ljuset som fladdrar i sin glasbehållare. Harry som ystert jagar någon osynlig kanin över gräsmattan. TV i soffan och sedan krypa ner i fejktempuren och sova tesked.

Dagarna som rullar på. Fina stunder att samla och spara. Det goda livet.

 

Studenten och sånt

Jag säger bara; tackgodegud att jag och barnens mamma kan fixa en bra fest! Att vi kan skratta, sladdra och pussa på ungarna. Det är fint.

Studenten var jättefin, rolig och full av skrattiga människor! Så lyckad! Och ungen, UNGEN! Så lycklig, så glad, så tacksam att vi kunde göra det här tillsammans.

Maten blev bra och vi körde en efterfest med ungarna och babblade om det som hänt under dagen. En fin avslutning. Gullebarnen firade dessutom mig och gav mig en så fin glaslykta som nu står i båten. Att sitta där när solen gått ner och titta på ljuset är så vackert.

Vi har seglat hela veckan och helgen. Vi är solbrända och lyckliga. Lugna. Jag har förstått att jag inte behöver gå en kurs i mindfullness. Det räcker med att sitta där på båten och titta på havet. Bara göra ingenting.

Ärligt. Ibland vet jag inte vad jag ska göra med all denna känsla av kärlek. Jag är så tacksam. Tacksam för barnen. Tacksam för Mannen. Tacksam för livet.

Kärlek.

Snyggot

Mannen och jag har bytt baciller. Tack för förkylningen älskling.

Annars? Jodå, ögonen ser ut som om jag gråtit livet ur mig. Allergiattacken Allan. Får väl se om jag har smink så det räcker att göra mig snygg till Musikungens student.

Väderomslaget fick ner mig på knä men ännu är jag för ung för att lägga mig platt.

Nu ska jag ta min hesa hals, plufsögonen och knirkande kropp och försöka peta i mig lite frukost.

Bye.

Födelsedagen

Jupp. Idag fyller jag femtio. Jag firar med en fjortisfinne på hakan.

Klockan tolv i natt när jag satt och såg skymningen falla brakade värsta fyrverkeriet igång. Tänk att det ville fira mig i Rungsted! Alla hundar skällde utom Harry som sussade gott intill husse i kojen. Själv satt jag tillbakalutad på däck och tittade på raden av båtar och en full fiskmås som Mannen matat med vindränkt bröd.

På väg över sundet bjöd Mannen på bubbel. Iklädd sin solhatt och skjorta såg han underbart manlig ut där vid rodret. Utanför Ven låg vi och guppade i solen, åt sushi  och drack rosévin. Ljuvligt.

Nu är vi hemma. På land. Harry har stupat i soffan. Mannen har tagit alla sina näsdukar och störtat i fejktempuren. Dödsförkyld. Det är bara jag som är vaken. Men jag är ju också den som är yngst. Trots mina femtio år.

Det har varit den finaste födelsedagen någonsin. Allt jag önskar har jag fått.