månadsarkiv: maj 2011

Mors dag

Huset har varit fullt av ungar hela helgen. Så himla gott att få ha dem här. Att kunna kramas och klappa på dem.

De har dessutom pratat ihop sig och ska laga middag ikväll. Gullebarn. Jag kom inte ens ihåg att det var Mors dag idag.

Hela helgen har varit fantastisk. Imorgon är det åter till vardagen och huset blir tomt. Det gör inget. Då kan Mannen hångla upp mig i soffan igen.

 

Håhåjaja

Livet snurrar på. Och fort går det. Åtminstone med mina mått mätt.

Imorgon kommer Ömma moderna och alla ungarna hit, inklusive Långa Barnet och Amerikanskan! Vad jag längtar. Det ska bli så skönt att få krama honom igen.

Annars ägnar jag mig åt att gödsla gräsmattan och valla Harry. Han får inte vara i trädgården de två dagar det tar för att gödslet ska försvinna ner i gräset. Vilket i sin tur innebär att jag måste gå femtioelva rundor med honom istället.

Tänker att grannarna förmodligen tror jag ät berusad när jag vinglar runt på morgonrundan. Balansen och stativet är inte i bästa skick innan jag gått igång mig.

Mannen springer på möten och telefonerar dagarna i ända. Däremellan svischar han förbi och klappar på båten som ligger i Limhamn. Förhoppningsvis vet vi i månadsslutet om vi får båtplats.

I måndags var det konsert i Malmö Folkets Park. Jag blev utkörd eftersom man inte får ha hundar med sig in. Dock mesade vakterna och lät de där storväxta, rakade grabbarna med pitbullhundar vara kvar. Likaså de som körde moped, cyklade och rökte på. Fatta vilket hot jag måste ha utgjort! Medelålderskärring med knähund. Jag gjorde något jag aldrig brukar göra och skrev till Malmö Stad och de som är ansvariga för parken. De beklagade det inträffade och har lovat att prata med vakterna och deras arbetsledare. Jaja. Jag hittade ett ställe där jag kunde se scenen mellan några buskar så jag fick vara med ändå på ett hörn.

Nu ska jag sammanställa en lååång handlelista så att vi har något att äta imorgon. Grillning står på schemat liksom Amerikanskans guacamole.

Det blir fint.

 

Äntligen hemma!

Wiiieehooo!!!

Hemma igen. Hem sköna hem. Harry svimmade på sitt fårskinn på soffryggstödet. Mannen rann ut på altanen med helgens tidningar. Själv roar jag mig med smutstvätten. Jättekul JÄTTEKUL! Iiiih så ROLIGT! Not.

Jag ser fram emot att sova i sköna sängen. Visserligen har jag sovit alldeles fantastiskt på båten men ändå… Nu ska vi bara hitta en båtplats till den lilla pärlan. Det är lätt att få en känsla av parkeringsvakt/bostadsrättsordförande/jagharalltidvelatblichef över de där båtplatsmänniskorna. Nu orkar jag inte lägga ut texten, den skulle bli hur lång som helst. Men. Det handlar mycket om vem som känner vem som är infödd.

Båten är det häftigaste som hänt mig, någonsin. Nu ska jag smälta allt som hänt och försöka landa.

Sea you later folks.

Nu går vi inför laaandning!

Bornholm i mitt hjärta

Jag har aldrig varit på Bornholm. Vi tog färjan från Ystad till Rönne, ”huvudstaden” på Bornholm. Vi och en miljon skolungar. Harry tyckte först sådär men när han insåg att det var så vi skulle resa så somnade han i mitt knä.

Utanför terminalen stod S och väntade på oss. Han körde oss till Vang. Farfar och farmor väntade med champagnen. Vi drack ett glas och sedan packade vi ur all vår packning.

Båten var precis som vi trodde. De hade fixat allt. ALLT. De hade tom fyllt kylen med öl och delikatesser från Bornholm! Rara människor. Vi packade upp och fann oss tillrätta. Harry tyckte det gungade lite men när vi inte brydde oss slutade han att gny och somnade rakt av inlindad i en filt.

Jag har aldrig, så länge jag kan komma ihåg, sovit så gott. Av ryggen märker jag inget. Knäna svajar men herregud det är ju ingenting! Harry har blivit värsta skeppshunden och har redan hittat de platser som han vill sova på.

Idag gick vi längs ”Räddningsstigen” till Hammershus och sedan vidare till Allinge. Räddningsstigen är den väg fiskarna använde för att hjälpa båtar i nöd. Det är så vackert att jag inte ens lyckas återge det på bild. Du store tid! Har du aldrig varit på Bornholm kan jag varmt rekommendera det!!! Vi har dessutom lyckats pricka in offseason och slipper turisterna. En sak är säker, det är första men inte sista gången jag är här.

Jag må låta som om vore jag avlönad men icke. Det här är en plats jag alltid kommer att återvända till. Alltid.

 

Men det var väl onödigt?

Vaknade idag med fruktansvärd smärta i höger handled. Kan knappt röra handen, än mindre belasta den. Himla bra när man som jag är högerhänt. Mannen får segla själv. Jag kan komma med uppmuntrande tillrop. Halsen är det inget fel på.

Efter att ha provat femtioelva par skor hittade vi till slut ett par tennisskor som kan funka ombord. Jag och mina jäkla töntfötter. Det var vi och en miljon till på Väla. Varför, varför envisas så många föräldrar med att småbarnen ska med och shoppa? Tröttgråtande barn vart man såg. Irriterade föräldrar och uppgivna tonåringar. Enklast hade väl varit att lämna kottarna hos en barnvakt och få shoppa i lugn och ro?

Jaja, jag fick i alla fall vad jag skulle ha. Nu spelar jag läpp i soffan och försöker fundera på packningen. Imorgon drar vi till havs!

Lördagmorgon

Halvligger i soffan och fejsbuckar. Kaffet som var godare än någonsin är slut. Mannen är på Friskis och tränar och Harry snarkar på sitt fårskinn.

Det är lördag och grått ute. Det är meningen att jag ska stryka lite lakan (så att de tar mindre plats) och förbereda packningen. Men jag får inte ändan ur soffan.

Tankarna är splittrade och far som pårökta pingpongbollar innanför skallbenet.

Jag vet hur jag ska göra för att styra upp, det är bara att sätta igång i ena änden så faller resten som dominobrickor efter. Men just i detta nu tror jag att jag kokar en kopp kaffe till och väntar på den där startkicken.

Varför stressa? Det är ju trots allt lördag.