månadsarkiv: mars 2011

Minus på kontot

Det har varit en minst sagt hektisk vecka. Åtminstone sett genom mina glasögon.

Måndagen startade tidigt med en resa till Hässleholm. Där passade jag på att gå vilse medan Mannen åt kundlunch. Jag och Harry åt macka på en bänk på ett torg.

Fortkörning tillbaka hem för besök hos veterinären. Blodprovstagning på en hysterisk Harry som fick nedåttjack för att inte gå bärsärk. En vanlig vaccination och sedan uppåttjack för att piggna till. Allt var lugnt så vi åkte hem. Där däckade hunden och blev alldeles lealös. Tillbaka till veterinären som gav honom en omgång tjack till och lite cortison på det för att det inte skulle uppstå något annat. Mannens tårblanka ögon blev vanligt blå igen och mitt redan höga blodtryck sansade sig något. Herregud vad rädd man kan bli.

Tisdag och Mannen skulle iväg, i sedvanlig sistaminutenröra. Själv skulle jag till doktorn för en kontroll av diverse saker. Minns ärligt talat inte när jag var där senast. Fram med notislapparna där jag skrivit upp det jag ville ha fixat. Doktorn log och nickade när jag babblade. Han tittade och klämde, petade och pratade. In i ett rum för att ligga raklång innan blodtryckskoll. Tillbaka ut i väntrummet. In till doktorn igen. Ut och sedan in i ett annat undersökningsrum. Väntrummet. In till sköterskan som skulle ta femtioelva prover och inget lyckades. In till doktorn igen som kom på fler prover och kryssade i en bunt nya papper. Tack och bock och en remiss till röntgen.

Onsdag bestämde jag mig för att städa ur garderoben i sovrummet. Den täcker en vägg och allt, jag menar ALLT, var täckt av ett vitt damm. Fråga mig inte var det kom ifrån. Slänger ut alla kläder på sängen och sätter igång. Allt torkas, hyllor, galgar, golv och lister. In med skakade kläder och igen med dörrarna. Det vita hade spritt sig i hela hemmet och jag insåg att det vara bara att fortsätta om vi inte skulle dö astmadöden på natten. Soffklädseln brottade jag loss och tvättade. Två galna hundar i helgen gjorde att den var mer brun än vit. När kvällen kom var jag trött på riktigt.

Idag var det upp i ottan (läs halv åtta) och in i duschen. Tryckte i mig en kesella innan jag drog till sjukhuset. Parkering i parkeringshuset (HATA) och in till provtagningscentralen. Det var en miljard pensionärer före mig. Jag valde medvetet att inte vara där alltför tidigt eftersom jag tänkte på de stackare som hade bråttom till jobbet och i mina ögon hade förtur. Av paret mitt emot att döma hade de varit på plats strax efter sju. Varför? För att vara i vägen? Väntetiden var nästan en timme och jag passade på att köa på apoteket under tiden. Droppar till öronen och allergipryttlar för 600 spänn. Tillbaka och vänta. Intill mig på ena sidan satt en man som luktade mögel. Jag funderade på om han var medveten om det. Tänkte sjuttiotalshus med taskiga syllar. Och så går han och hans fru runt och stinker utan att någon säger något och blir jätteledsna när de upptäcker att allergin katten har beror på små otäcka svampar. Till vänster hade jag en annan man i arbetskläder. Han satt som en hösäck och släppte sig ljudligt. Jag rodnade klädsamt och låtsades inte höra. Tänk om någon trodde att det var jag… Sköterskan tog fem rör på knappt tre minuter. Allt medan jag stirrade stint på den motsatta väggen.

Full rulle bort till drop-inröntgen. Satt i väntrummet och kände mig yr och virrig av den högljudda radiomusiken och sorlet. En man mittemot pratade i mobiltelefon och berättade att han mött en kompis som skrattat när han hörde om lördagen. Jag vet inte hur hans lördag varit men min var bra. En liten tjej till höger försökte förklara för sin ickesvensktalande mamma vad som hände. Min tur. In och av med smycken, klocka, strumpor och skor. Vrid foten si och handen så. Och så en gång till med de andra. Jättebra. Ut igen och kringelkrångel genom parkeringshuset.

Nu sitter jag i soffan och spelar läpp. Bälgar i mig kaffe och försöker landa utan att slå ihjäl mig. Energin tappade jag någonstans i väntrummet vid röntgen.

Det är tur det är fredag imorgon. Som om det nu skulle ha någon egentlig betydelse för mig. Men ändå. Jag ska inte göra ett skit. Bara sitta i soffan och pilla Harry mellan öronen och vänta på att Mannen kommer hem. Veckor som denna tömmer mig fullständigt.

Kan vi bestämma att det blir sol och vårväder i helgen? Jag behöver fylla på kontot.

Hit och dit men ganska långt bort

Äldste sonen drog till Amsterdam för praktik. Det har hintats om eventuellt fortsatt arbete efter utbildningen. Kul, jag har alltid velat se Amsterdam.

Just nu sitter han på planet till USA för att närvara på flickvännens systers bröllop. American style. Blir antagligen en häftig upplevelse.

Yngste sonen drar till Uppsala i höst. Om han inte ångrar sig. Där blir det mastersplugg i fem år.

Känns lite konstigt att ha sina ungar så långt bort. Men ändå rätt på något sätt. Det är nu deras egna liv börjar. Har jag tur får jag vara med på ett hörn och dela upplevelserna.

Det tar sig

Jag lär mig. Faktiskt. Ibland tänker jag, hur skulle Peace göra? Och så minns jag och försöker göra likadant. Konstigt att det är lättare att lära från någon man aldrig träffat än att minnas det jag lärde när jag gick smärtutbildning.

Det hjälper också till att ha en man som inte ställer några krav. Alls. Det enda jag behöver göra är att älska honom. Och det är den enklaste sak i världen.

Veckans av- och påväder sliter på kroppen. Jag minns ärligt talat inte att jag någonsin haft så mycket värk i lederna som jag har nu. Det får mig att vakna på nätterna för att det känns som om någon kör en kniv rakt in i lederna. Foglossningen i bäckenet får mig att vingla när höfterna tappar kontakten med benen.

Mitt i allt känner jag mig lite stolt över mig själv för att jag släpper taget och bara åker med. Hänger i soffan och tänker att det där kan jag göra imorgon. Eller en annan dag. Det är stort, för mig. Att släppa på kontrollen. Och jag blir bättre och bättre på att låta vara. Tillåta mig. Förlåta mig.

Idag skulle jag städat. Det skiter jag i och sparar mig för en kort promenad med kompisen och hennes hund. Njutning istället för arbete. Glädje istället för krav.

Jag lär mig.

Vår igen

Vad är det, undrar Mannen med oro i rösten.

Våren säger jag. Och fortsätter att snora. Även ögonen har fått vårfärg. De går i rött. Men det har ju alltid varit min favvofärg så det gör inte så mycket.

I trädgården spirar det överallt och jag går framåtlutad längs rabatterna för att se hur mycket det vuxit sedan igår. Jag får en flashback till då när jag som liten följde mormor hack i häl genom perennrabatterna och lyssnade på henne när hon berättade om de olika blommorna. Koltrasten sjunger som då och duvorna kuttrar och näbbas. Det är fint.

Nu ska jag ägna eftermiddagen åt att dricka kaffe och leta magnolior.

Nåja

Söndag. Hela dagen ligger öppen.

Nåja.

Dagen börjar och slutar med kärlek. Muskulösa överarmar. Hår på bröstet. Lugg som spretar. Värme. Närhet. Hetsig andning. Total lycka.

Tanken var att titta på valpar i Malmö. Vi kom inte längre än till sängkanten.

Man måste välja sina krig.

Det är för mycket

Ibland orkar jag bara inte läsa nyheterna. Följa med. Vara insatt.

Det är så mycket elände. Krig och katastrofer. Våld mot människor och djur.

Jag kan känna mig ledsen för allt jag inte kan göra. Att inte kunna hjälpa. Ordna. Lösa.

Idag väljer jag bort. Går ut i skogen och andas. Låter solen lysa på mig. Tittar på mina snödroppar och gnuggar näsan mot Harrys päls. Kryper in i Mannens famn och kommer till ro.

En annan dag ska jag engagera mig igen.

Det blir nog en bra dag idag

Musikungen annonserade att han tänkt dyka upp idag. Alltid lika roligt när de där ungarna kommer av egen fri vilja och inte för att pengarna är slut. Det ska bli gott att kramas igen.

Mannen har jobbat röven av sig hela veckan. Hoppas han kan hålla sig vaken tills vi har ätit. Känns märkligt när vi inte hinner med att prata med varandra trots att vi sover intill. Våra tider är helt motsatta och jag längtar mig fördärvad efter att bara kramas och vara nära. Har vi tur hinner han inom Ica och handla mat innan duracellbatteriet tar slut.

Själv ska jag på Ikea med kompisen och det har jag sett fram emot hela veckan. Nu vet jag inte. Sitter här i morgonrocken och försöker komma på ett bra skäl att ställa in. Bara för att det krockar med dammsugningen. Herregud, jag är inte klok. Fast det handlar nog egentligen om att jag har problem med att ändra mina rutiner. Och samtidigt som jag inser det tänker jag att jag är bra dum i huvudet. Inatt när jag försökte somna låg jag och planerade hur jag skulle göra för att hinna båda delarna. Hjärtklappning. När jag vaknade bestämde jag mig för att skita i städningen. Här är ju faktiskt rent.

Nu känner jag mig så himla duktig. Lite wild´n crazy.

Nähäpp, dags att sätta på ansiktet och styra upp lockarna. Mot Ikea!

 

 

Muller i fjärran

Det närmar sig. Marken börja tina upp och det är mer lera än gräsmatta ute. Min hjärna slår om till vårmood. Jag ligger och fantiserar i timtal innan jag somnar om trädgården och hur fint det ska bli på altanen. Det kryper liksom i fingrarna och jag kan se det framför mig i färg.

Tror det är dags för listor. Skriva upp mina idéer och tankar annars kommer jag inte ihåg dem när det är dags. Även inomhus behövs en rockad bland växterna. De tjuriga svärmorstungorna har fått fart efter omplanteringen i höstas och nya skott trängs i krukorna.

Jag känner en rastlös lycka över att få sätta igång. Ett sug. Ett muller som ökar i styrka ju varmare det blir.

Hängande lyktor till altanen är beställda, jag vet att det kommer att bli fint. Stenläggningen kommer att ta fart nu när det går att gräva och häckplantor ska inhandlas. Får inte glömma Höstanemonerna. Kanske vit Rosenskära i krukor? Eller den där lilla bokplantan? Har jag tur kan jag gräva upp några ormbunkar hos kompisen i skogen. Det blir grönt, grönt och skönt.

Soliga dagar går jag ut och petar på mina baljor och hinkar som är samlade i hörnet på altanen. Funderar på vad som ska bo i dem i sommar. Skrapar bort lite jord från det upp-och-nervända fågelbadet. Ställer den omkullvälta tomten upp. Kollar knopparna på hortensiorna. Räknar snödropparna och spanar efter tulpaner.

Känner en förtröstan och stillsam lycka.