månadsarkiv: september 2010

французский поцелуй

французский поцелуй

Jag erkänner, jag begriper inte ett skit. Men Google gör. ”Franska kyss”.

Den stackaren som sitter i Ryssland och via en knagglig lina till världen där ute försöker hitta svaret på en intim fråga som; vad är en fransk kyss, hamnar hos mig. Inte mycket till hjälp där är jag rädd.

Kära du, jag är bara en vanlig kärring i förorten. Sådana avancerade saker begriper jag mig inte på. För enkelhetens skull prova att söka på bara ”kyss”.

Lycka till.

September

Mannen jobbar röven av sig. Jag drar mest…runt. Tänker en massa. Och på inget. Funderar på om jag ska rensa ogräs på framsidan. I solen. Kanske blir det så. Om jag får ändan ur vagnen.

Eller ska jag gå en lång runda i skogen och njuta av höstsolen? Båda delar? Vi får se. Jag tänker mest att jag ska. Sen blir det inget. Och så är det kväll och dags för sängen.

Septembermood? Höstkänsla?

Kärleksfullt

Båda barnen har tillsammans och var för sig ramlat in genom dörren i helgen. Lycka i små portioner då jag kramat och snusat i mig deras doft.

Fin, varm helg trots kylan ute. Snälla händer och långa omfamningar. Skogspromenader och äppelkaksfikande. Täcken i soffan, trött hund och spinnande katt. Saltisar och en och annan cigarr.

Lugn. Lycka. Kärlek.

Nu en ny vecka. Mannen uppe aptidigt och jag häckar vid köksbordet med mitt kaffe. Sitter en stund hopkurad på altanen och försöker andas rätt min rygg. Ler lite åt Harry som ystert sprätter omkring på gräsmattan. Tänker att det går bra såhär också. Promenaden får vänta ytterligare några timmar tills tabletterna verkat och jag kan stå upprätt. Det går ingen nöd på varken mig eller hunden.

Höstmood.

Det är fint det med.

Nu så…

Lillebror har flyttat till sin första egna lägenhet.

En etta på 38 kvadratmeter. Superfräsch. En liten ytte-pytte-balkong men ändå!

När Långa Barnet flyttade drog han till Skellefteå med sina prylar. Jag var aldrig där och vet inte hur han hade det mer än det jag såg på bild.Det kändes inte på samma sätt. Jag var inte inblandad liksom.

Nu. Jag var och lämnade lite pryttlar till Lillebror och fick se hur han ska bo. Tipsade om klorin till duschdraperiet och skokräm till fönsterbänkarna.

Kom hem. Snörvlade. Mitt lilla blåbär, min unge, har eget boende.

Shit. Han är vuxen. Stor. Klarar sig själv.

Mitt lilla gullebarn. Snörvel.

Helt galet

Bakis. Järnband runt huvudet och ryggen gallskriker. Och jag har bara druckit Yogite.

Katten jamar och jamar. Vill gå ut. Vill gå in. Vet inte vad han vill och snor in sig i kopplet.

Hunden har hittat en ny hörna på soffan där han markerar. Och jag missar det varje gång.

Det är tomt i kyl och frys. Jag känner mig stressad av att inte ha förråden fyllda.

Jag borde få ändan ur vagnen och göra något. Här ser ut som ett världskrig…

Kärlek och barn

Lillebror ringde igår. Någon hade tagit hans tid i tvättstugan och det var nödläge. Han sa; får jag be om hjälp med en fånig sak? Visst sa jag. Kan du hjälpa mig att tvätta? Hahaha, självklart. Lille unge så himla redig och självgående att jag blir alldeles matt ibland. Idag flyttar han till sin första egna lägenhet. En stor etta med riktigt kök. Han är väldigt spänd och förväntansfull. Igår hämtade han vårt gamla äppletköksbord. Han tycker det är så fint och ville hellre ha det än farmors 20 000-kronors möblemang som är ”skitfult”.

Av alla ungarna är han den som klarar sig bäst på egen hand. Lillgammal, mogen och ansvarsfull. Lite väl mycket ibland. Han jobbar just nu och inte så lite heller. Nästa höst ska han börja plugga igen, troligen i Uppsala. Han ska läsa masters i ekonomi. Gud vet var han fått sitt läshuvud ifrån. Han pratar om att jobba ihop pengar för att kunna åka till Alaska i någon månad. Det lyckas han säkert med. Under tiden jobbar han lite vid sidan av med sitt egna företag och följer med Mannen på nätverksträffar och pratar för sin sak. Så vuxen.

Det händer att han ringer för att höra hur man gör sås eller hur länge laxen ska vara i ugnen. Han sliter på kokboken han fick i julklapp och städar bakom badkaret. Igår när han flyttstädat var han tvungen att ringa bara för att berätta hur äckligt det var i avloppet. Det finns en första gång för allt. Jag har erbjudit mig att sy gardiner till honom om han vill ha några. Samtidigt är jag livrädd att bli en sån där mamma som lägger sig i. Det är en balansgång med en sån som han. Lätt att glömma bort att fråga eftersom han är så duktig på att lösa problem. Lätt att ta för givet att han kan själv. Jag vill visa omsorg utan att trampa honom på halsen. Integritet.

Min lille store unge.

Hösten är här

Sitter på altanen med min frukost. Tonfiskröra och kaffe. Jag njuter av luften och solen. Harry vältrar sig på gräsmattan som en våryster kalv.

Fryser om händerna och funderar på var jag la handskarna i våras. Kände igår när vi gick långrundan att det är dags att leta fram både de och knäskydden. Vinterjackan behövs redan nu för att jag inte ska frysa röven av mig när jag sitter ute på mornarna.

Det ska visst bi fint väder i helgen. Indiansommar.

Tankarna vimsar hit och dit utan att få fäste. Musikungen fyller 19 imorgon. Herregud. Lillebror, 20, flyttar till sin första egna lägenhet imorgon. Herregud igen. Harry har grävt upp krokuslökarna som nu ligger utspridda på gräsmattan. Mannen jobbar tidiga mornar den här veckan vilket innebär ensamma kvällar för mig eftersom han lägger sig tidigt. Jag hänger i soffan med hund och katt. Allt känns stilla och lagt till ro.

Jag tycker om hösten. Tid för återhämtning. Lugn och inga krav. Mörkret kommer tidigt och jag tänder alla ljus vi har. Allt blir vackert och varmt. På toaletten brinner tre ljus i silverstakar. Lågorna speglar sig i silverfatet de står på. Jag inbillar mig att katten tycker det är mysigare att gå på lådan så.

Kaffet är slut och jag andas in den friska luften i djupa andetag. Skogen väntar. För varje dag ser jag hur färgerna förändras. Jag ska börja skriva upp i min kalender igen. Temperatur, vind och väder. Jag tycker om det. Notera hur det är. Min far gjorde alltid det. Han kunde gå tillbaka flera år och se vad det varit för väder den helgen eller månaden. Vet inte varför jag tycker om det, det som har varit har varit. Men det finns någon sorts trygghet i att minnas. Även med hjälp av en kalender.

Inatt drömde jag om att skriva. Suddiga människor dök upp i min dröm och någonstans bak i huvudet började små hjul att snurra. Klicka i varandra och dra igång med ett svagt rassel. Jag är redo. Mogen. Som ett äpple som landar med en tyst duns på gräset. Det är dags nu.

Men först skogen.