månadsarkiv: april 2010

Skojsigheter

Det gäller att veta hur man ska roa sig.

Storhandla på ICA-Maxi och sladda inom på systemet en fredag är ett sätt.

Hör ni inget mer här på bloggen har jag troligen fått hjärnsläpp vid grönsakerna och sitter intagen på något ballt ställe och spelar läpp.

Ska kanske skita i alltihop och beställa hem familjepizza. Kan man dricka konjak till den?

Men alltså

Jag brukar ju inte vara vaken vid den här tiden på morgonen. Nu har jag kollat klockan fem gånger bara för att konstatera att det INTE är natt fortfarande.

Det är ju alldeles MÖRKT ute! Ska det vara det?  Fem i nio på morgonen?

Ser ni äcklot!? Ser ni!?

Sitter här i mitt förkläde, åstädad och klar. Väntar på att badlakanen ska bli torra i torktumlaren (bra planering där) så att jag kan duscha och raka armhålorna.

På grund av äcklot nedan kan jag inte gå ut på altanen och dricka mitt goda kaffe som vissa andra utan får sitta här i kökssoffan tills Mannen behagar komma hem.

Det är tacken det.

Äsch, jag vet inte…

Kanske är det skrämselhickan efter deklarationen. Eller frustrationen över Lillebrors problem att få studentbostad. Det kan ju i och för sig vara vädret. Och det kan vara suget efter saltisar.

Skit samma.

Det är en tradig dag idag.

Nä, lite godis, ett glas rött och soffan, då skulle det genast kännas mycket kuligare.

Soffan får det bli. Med en kopp te…

Deklaration

Varje år när det där kuvertet ramlar ner i brevlådan får jag ångest. Löjligt egentligen då jag bara behöver skriva under och skicka tillbaka. Det finns ingen revisor som vill ha femtioelva kvitton, ingen deklarationsakut behövs, inga kluriga avdrag att göra . Ändå. ÄNDÅ får jag panik.

Läs noga igenom står det och jag läser och läser och fattar inte ett jota.

Paniken gör min hjärna till ett rosa mjuktuggat bubbelgum. Känslan av att det finns något där som jag förbiser. Något jag inte begriper och som kommer att rendera restskatt till den dagen jag dör. Jag får inte tillbaka, jag ska inte betala. Ändå tror jag inte på det. Kanske kommer de på att jag borde ha gjort si eller så och skickar de ett otäckt kuvert där det står SKATTEMYNDIGHETEN på.

Jag tittar på siffrorna och har inte en aning om ifall de stämmer. Vet inte ens hur jag ska kolla dem. Eller jo, det vet jag, men jag får inte ihop det ändå. Därför låter jag bli.

Hela tiden hör jag min mattelärare när han säger inför hela klassen att hörru du, det är inte lönt att förklara för dig för du begriper ändå inte.

Varje år när jag får deklarationen skyller jag på honom. Det han sa då vänder min hjärna ut och in.  35 år senare.

Bra jobbat magistern.

Den som väntar på nåt gott…

Sitter med mobilen i högsta hugg och väntar på sms från Lillebror.

Vi tittade på studentlägenhet idag i Lund. Får han den kommer det ett automatiskt mail efter klockan 24 med ett kontrakt.

Han lär vråla så högt av glädje att jag hör det hit om det går vägen.

Jag brukar visserligen inte ha problem med att hålla mig vaken men just ikväll är jag trött som ett ålderdomshem. Klipper med ögonen och gäspar käken ur led. Klockan är 23.48… Jag sitter längst ut på soffkanten för att inte somna.

Snälle, söte, vemdetnuärdärute! Ge ungen lägenheten!

Det sket sig. Fler anmälde sitt intresse och han halkade ner i kön. Fan.