månadsarkiv: januari 2010

Ojdå

En liten miss där. Jag ska tydligen berätta 7 saker om mig själv när jag nu fått priset…

Öh. Jaha.

1. Jag hade en gång en kalv som hette Benny (efter Benny Andersson i ABBA).

2. Jag har bott på 22 ställen.

3. Jag älskar rött.

4. Jag är beroende av bubbelvatten.

5. Jag blir nipprig när någon tryckt ut tabletter i ”oordning” på en tablettkarta.

6. Jag älskar att borsta tänderna.

7. Jag är en ordningsmänniska i allt men har kaos i garderoben.

Det blev ju väldigt intressant det här. Vill någon ha den lilla utmärkelsen?

Prisad vare gud

Eller ja, The Fat lady sings.

Jag har fått ett pris! ETT PRIS!

Har fan inte vunnit något sedan jag var tio och drog i ett snöre på Vinst-var-gång på Tivoli. Syster yster vann en goseåsna och en jättechokladkartong. Min käre far släpade med mig till det där andra ståndet och där vann jag en grön plastgroda. Men tack. Och jippiie.

Nu är jag så glad att jag nästan, ja.

Hi!

Bajs

Den däringa koltrasten äter som en häst. EN HÄST. Är det normalt?

Dessutom bajsar han i samma takt och mängd som han äter. Helt enligt Anna Skipper.

Hela altanen är full av frö, äppelskrottar och bajs. Mannen oroar sig och ser sig själv vada i bajs till knäna när våren kommer. Jag som är mer påläst vet att bajs = gödsel. Alltså kommer vi att ha den mest välväxta altanen i kvarteret.

Skit samma. Han är ju så himla söt.

Till far

Det är nu tre år sen du gick bort. Eller gick och gick. Du var ju hjulbent.

Vi pratade om dig då, när vi satt vid din säng. Du såg så fin ut i din orange tenniströja. Stilla. Jag sa till ditt äldsta, gråtande barnbarn att morfar är säkert nere vid havet. Promenerar och tittar ut över sundet. Han snörvlade, skrattade till och sa sen att du inte gick utan sprang. Sprang. Att där du är nu behövs ingen rullstol längre. Jag tror att du också skrattade, då när du hörde det, i din himmel.

Vi pratar ofta om dig. Men det vet du säkert.

Ibland blir jag så ledsen när jag tänker på att du aldrig fick träffa Mannen. Du hade tyckt om honom. Det gör mor.
Allt ni hade haft att prata om. Vart båtarna i sundet är på väg och med vilken last. Era karriärer som sjöbefäl. Whisky. Carmen. Och mig.

Ni skulle suttit ute på piren och tagit en hutt ur fickpluntan och diskuterat om det var högt eller lågt vattenstånd. Ljugit ihop som två gamla sjöbusar. Mannen hade lyft ner dig i segelbåten och så hade ni tagit en tur till Humlebaek.

Hela vägen till vårt hus är fin cykelväg och det hade gått plättlätt för dig att köra hit. Du kunde laddat stolen ute på altanen medan vi grillade och tog en pilsner, vi har eluttag utomhus.

Som du säkert vet så var vi och hällde en whisky på dig på den där utsiktsplatsen där man ser havet. Det var fint.

Ibland tänker jag att du kunde ge något tecken ifrån dig. Jag går här och pratar, det borde du höra. Det var aldrig något fel på din hörsel. Kanske är du för upptagen? Förhoppningsvis har du roligt.

Mor har ju lilla Selma nu, hon är så söt och hon är bra för mor. Igår sa mor att hon tror det är du som går igen för Selma ligger och håller henne på armen när hon sover. Precis som du gjorde.

Jag läser dina mail ibland. Ser hur hoppet försvinner allt eftersom du blir sämre. Du var orolig för mor och hur hon skulle klara sig. Du bekymrade dig för oss alla.

Nu vet du att vi har det bra. Vi är alla i hamn.

Ett år innan vi visste att du var sjuk och skulle dö hörde jag den här. Jag började gråta och såg din begravning framför mig. Det fick mig att skämmas att jag tänkte att du skulle dö. Det fanns ju inga tecken på det då. Kanske var det någon sorts föraning. Jag vågade inte berätta det för någon.

Den får mig fortfarande att gråta.

Jag och fåglarna

Sprängd anka har man ju hört talas om. Men kan en koltrast äta ihjäl sig?

Han har ätit ett och ett halvt äpple IDAG. Jag börjar bli orolig för kostnaderna att göda honom. Och för att jag ska hitta koltrastsplatter över hela altanen nästa gång jag går ut. Men å andra sidan bajsar han i kubik så risken är väl minimal.

Dessutom funderar jag över hans fru. Är inte hon hungrig? Eller drar han en rövare om att han ska till kontoret när han i själva verket är här och äter sig fyrkantig.

Kanske håller hon diet inför beach -10.

Och så undrar jag var rödhaken tog vägen. Åt koltrasten upp honom?

Det är mycket nu.

Grannfejden

Nu brakade det lös.

Grannparet ovanpå bråkar. Igen. Ett yngre par som förmodligen bor ihop för första gången. Märkliga människor som inte hälsar om jag inte stirrar stint på dem och säger HEJ.

Jag är en mes som avskyr bråk och konflikter. En sån som hellre flyr än fäktar illa. Det spelar ingen roll att det inte rör mig, jag tar illa vid mig ändå. Ligger här i tempuren och lyssnar på tonfall och ljudnivå. Försöker avgöra om de kommer att slå ihjäl varandra eller inte. Jag hör inte vad de säger som tur är, då hade jag väl bölat för att de var elaka mot varandra. Kanske har hon tröttnat på hans tjuriga uppsyn och skär honom i bitar för att sedan mata hundarna. Eller så använder hon 43 bruna papperspåsar för komposterbart avfall och fyller tunnan i soprummet.

Nåja, en annan granne är polis. Han kommer säkert att tillkalla CSI eller Lewis som snokar rätt på dna och små röda trådar. Då ska jag vara en sån där tant som hänger i dörren och ställer nyfikna frågor hela tiden. Berätta om att jag minsann hört både det ena och det andra. Och att han alltid såg så sur ut.

Usch. Det hade varit trevligare att höra älskogsljud.

Du store tid

Det är lite det fina tål.

Skrapade bilrutor och körde till köpcentrat. En liten pyttebit.

Träff med optikern och utprovning av nya glasögon. Om tio dagar kan jag se igen. Halleluja.

Nu är jag fullständigt slut. Kaputt i hjärnan. Färdig i kroppen. Virrig i ögonen. Örontjut och halsmuskler av sten.

Herregud. Jag borde blivit hemma och tittat på när koltrasten åt upp äpplet.