månadsarkiv: december 2009

Jodå, nyår och allt

Vi skjutsade Långa Barnet som bestämt sig för att förlova sig. Alla ställen där man kan köpa ringar till studentpriser var stängda. Det blev en tur till värsta stormarknaden. Ieuch! Nåväl, två silverringar blev köpta och sonen var nöjd.

Lillebror behövde hjälp med att putsa sina manschettknappar. ”Hur gör man med silverputs”? Hur man stryker en skjorta med manschetter tog vi per telefon.

Dessutom hade Lillebror fixat så att Mannen skulle kunna logga in på hans Spotifykonto så hela kvällen gick åt till att lyssna på musik från förr. Läs fucking Flamingokvartetten. Mannen sjöng en gång i dansband, och jag, han är hur smörig som helst.

Hehehe hrrrmmm…

Långa Barnet smsade och berättade att han numera är förlovad. Surprise. Nåja, han är lycklig. Och det är vi med.

Kvällen har bestått av hummersoppa, ”Livet är underbart” på tv, Mannens bloggläsande och lite svampstekande. Ja och annat då. Vid tolv ska vi skåla med grannarna som är hemma ikväll och har de två små yngsta.

Tack Gode Gud för att vi inte har några små yngsta. Vi har bäddat ner/in Lillefnuff i torktumlaren och stängt toadörren. Han är pisserädd för smällare. Nu sover han som en bebis, hoprullad.

Vi Spotifyar, Youtubar och pussas. Maten kommer i andra hand. Jag tänker försöka lura Mannen att se ”Sleepless in Seattle” så att jag kan få snora lite på hans axel.

Jag är så lycklig. Så nöjd med mitt liv. Alla är friska. Alla tycker om varandra. Värken kan dra åt helvete, det är en dag imorgon.

Livet blir inte mycket bättre än så här (jo när jag kastat frusna äpplen på grannen med smällesmällarna) och jag önskar ER ALLA, FINA, SÖTA, RARA ett riktigt Gott Nytt År och många kramar. Hoppas ni har det bra där ute!

Fan!

Simon and Garfunkel på SVT2. Bland andra.

Jag säger till Mannen att det fattas bara ”Bridge over troubled water” och så kommer den. Det var den sången jag valde till Syster Ysters begravning.  Och de fuckar upp.

De är apgamla och kan inte sjunga längre.

Och jag gråter.

Dagen före nyårsafton

Fin start på dagen! Långa Barnet med vidhäftande flickvän ramlade in halv nio med en påse bullar. Så mysigt att få kramas sådär lite oväntat. Även om jag var så yrvaken att jag inte tog ut bettskenan förrän sonen undrade om jag var full.

Nu.

Mannen leker skogsmulle med en kompis och ska sedan doppa sin lekamen i havet. Själv var jag tvungen att ta på mig storfleecen vid tanken.

Pillar mig lite i örat. Kan inte bestämma mig för vilken färg jag ska ha på naglarna. Eller vad vi ska äta ikväll. Eller imorgon för den delen. Kanske lite räkor och bubbel bara? Finns det någon Matkkontrollant som går husesyn hos folk på nyår och ser till att det äts sju rätter och att skumpan är kall?
Klart är i alla fall att långklänningen får fortsätta att samla damm i garderoben. I år blir det mysbrallor.

Känns rätt lugnt och skönt när jag tänker efter.

Funderar vidare på om jag ska gå en runda i solen eller om jag ska läsa Sköna Hem i soffan. Eller Lantliv.
Kanske klippa näshåren? Rensa kattlådan?

Det är många beslut som ska fattas så här dagen före nyårsafton.

Jag tar en kopp kaffe till medan jag tänker.

Dessa fantastiska sökord

Ni som söker ”evil santa”, släpp det, julen är ö v e r.

Ni som inte vet ska ha klart för er att ”fransk inredningsstil” varken innehåller vita lakan eller vita möbler. Prova Ikea.

Ni som undrar, kanske inför nyår, ”hur man kysser” eller ”var man gör av händerna när man kysser” läs inlägget om kyssar noga!

Ni som letar ”fula fruntimmer”, ”fula kärringar” och ”tjock och sexig” får leta vidare. Här är alla skitsnygga. Och smala…

Ni som letar efter ”kapten Haddock” vill jag bara informera om att han inte finns på riktigt. Typ som ”tomten”. Och ”Sune Mangs”. Den senare är död.

Avslutningsvis kan jag säga att jag aldrig sett ”magrutor på katter” och inte heller har jag några cigarrer kvar.

Annars är ni alla välkomna tillbaka.

Så var det dags

Nu fick jag nog. Vi har vadat i dammråttor och fluff i flera dagar. Tvätten har hopat sig och diskbänken grott igen. Jag bestämde mig för att storstäda. Mannen för att fly till gymmet. Lillefnuff fann för gott att gömma sig  i husses garderob när jag drog i gång och har först nu vågat sig fram.

Efter en orgiastisk dag med mopp och trasa är jag nu helnöjd. Hemmet glänser och glimmar och stinker Ajax.

Storstädning är förbanne mig lika bra som sex.

Vi får väl se vem av oss som somnar först.

Möte på vägen

Mannen och jag byltade på oss och gick en långrunda i regnet. Skönt att komma ut och röra på sig och få nytt syre.

Skogen var vacker trots allt grått, likaså havet.

På strandpromenaden mötte vi mina gamla vänner. Han kom emot oss och ett ögonblick trodde jag att han skulle slå armarna om mig som han brukade göra, då, innan jag ”gjorde slut”. Vi pratade och skrattade om julmat och broccoli. Sedan skildes vi åt med ett ”god fortsättning” och vinkvink.

Det kändes märkligt att ses. Honom har jag inte sett på nästan två år. Henne har jag stött ihop med ett par gånger men då har vi bara sagt hej och hastat vidare. Hon som är min barndomskamrat, som jag har känt sedan vi var åtta. Vi har delat en stor del av vår barndom och de senaste tio åren av vuxentiden. Funnits där för varandra i sorg och glädje. Hon och hennes man var mina absolut närmaste vänner. Tills jag fick veta att de även umgicks med exet. Jag chockades över att de gått bakom min rygg och inget sagt, men också att de valde honom som vän trots att det var vi som hade en historia ihop. Det kränkte mig fruktansvärt.

Jag sörjde i nästan ett helt år. Grät över förlorade skratt och pizzakvällar. Utflykter och långa samtal.

Så många gånger jag tänkt över hur det skulle kännas att stöta ihop. Speciellt med honom eftersom han alltid var den som visade mest känslor och var öppen med vad han tyckte. Hon är mer tillbakadragen och släpper inte vem som helst innanför skalet.

Och nu stod vi där och var trevliga mot varandra och stråket av sorg drog genom hjärtat. Jag kan inte låta bli att fundera över om hur jag skulle reagera om de hör av sig, vill träffas. Det jag vet är att jag inte kommer att ta första steget.

Vi har trots allt nära vänner, vänner vi har roligt ihop med, både Mannens och mina. Det har räckt hittills och räcker i fortsättningen.

Det är bra så.

Det är bra nu

Gårdagen tillbringades med kära släkten. På skånskt sätt. Varmt och vänligt. Skrattigt och kramigt. Och mat i långa banor.

Övergödda och flämtande sitter vi nu i soffan och tittar på varandra. Nu får det vara nog. Nog med mat. Nog med dricka. Nog med stillasittande. Vi är mätta på allt.

Om några dagar går vi in i ett nytt år. Framtidstron är på topp och kärleken bäddar in allt i ett mjukt ludd.

Julpyntet åker ut nyårsdag och tulpaner ska stoltsera i aaltovasen. Jag längtar redan.