månadsarkiv: augusti 2009

Shopping from hell

Åkte ner i stan idag för att fixa lite ärenden. Det började bra. Styrkt av detta fortsatte jag att plöja igenom alla klädbutiker jag hittade.

Jag och en miljon äckliga fjortisar.

Vad är det med de där?

Gapiga. Tränger sig. Står i vägen. Går i vägen. Måste gå i grupp oavsett om det finns utrymme eller ej. Tanter som jag ska bara flytta på sig. Eller inte släppas fram alls.

Sen började det regna. Och jag var tvungen att köpa ett paraply. Bussen var tjugo minuter försenad. Och fullproppad.

Högljudda, snackiga målbrottsgrabbar. Skrikande småbarn. Illaluktande kärringar.

Herregud, jag är helt slut i huvudet. Vill bara säga fula ord och kasta saker.

DragMeToHell 560x330

Ensam hemma

Mannen är på klassfest. Fiffad lugg, avfluffad kavaj och snyggeskorna.

Tänker att det ska bli skönt med alldeles egen tid.

Och kommer på att jag inte har en aning om vad jag ska göra med mina timmar.

Jag kan zappa hejvilt och titta på vad jag vill. Och det finns inget jag vill se.
Jag kan pilla navelludd.
Jag kan sitta i fotbad. Fast det bara är tre dagar sedan förra gången.
Jag kan läsa Leif GW Persson (orka).
Jag kan fisa som jag vill.
Jag kan räkna antalet minuter tills Mannen kommer hem igen.

Jag är antagligen inte klok.

fluff

Ålderstecken

Långa Barnet vinkades av och Lillebror drog till stan med kompisarna.

Jag och Mannen tittade menande på varandra och glittrade med ögonen.

Sedan gick han och lade sig med ett korsord och jag satt i köket med mitt.
Middagen intogs i soffan medan vi tittade på Kristallengalan. KRISTALLENGALAN!

Herregud, vi håller fan på att bli gamla.

Idag åker han

Långa Barnet. Fina storebror. Tillbaka till Skellefteå.

Känns lite trist men också skönt. Allt blir som vanligt. Ordning och reda liksom.

Han, fina storebror, tog med sin ledsna lillebror på långpromenad igår. Pratade om livet. Ringde ledsna mamman i ett ensamt ögonblick och rapporterade att allt var lugnt. De har haft en fin månad de där två. Levt som de gjorde då, när vi alla bodde under samma tak. Mycket skratt. Brottningsmatcher. Dataspelande. Tv-tittande och filmhyrande med godis.

Vi hade adjömiddag igår tillsammans med Ömma modern. Grillad oxfilé och limoncello på altanen. Det var skratt och prat och många kramar. Fint.

Idag ska jag som god moder tvätta så att ungen får med sig rena kläder när han åker. En sista mammagest. För den här gången.

Lillebror är återbördad till Lund och Mannen jobbar i saltgruvan.

Kanske får Mannen och jag lite egentid nu. Kanske det finns plats för lite rajtantajtan. På riktigt. Utan smyg.

Svårt

Igår var första dagen  på nollningen för Lillebror.

Han tänkte först inte gå alls eftersom han utgick ifrån att det skulle bli mycket fylle och för att fd flickvännen skulle vara där. Ungen lider av grym hjärtesorg.

Vi alla övertalade, peppade och skjutsade honom dit. Han ringde storebror i halvlek och verkade nöjd.
Kom hem vid nio. Arg. Ledsen. Besviken. Min lillgamla unge. Min principstarka unge.

Fylle jo. I kubik. Aktiviteterna rann ut i sanden. Inga alkoholfria alternativ trots att han betalat för det. Visst, alla verkade trevliga och så, men efterhand som spriten gick in blev det svårare att föra ett samtal om man som han är nykter. Det är inte heller coolt att kräka på torget.

Och fd:n. Hon såg så himla glad ut. Verkade så lycklig. Och var vackrare än han kom ihåg.

Han grät förtvivlat. Och jag med honom. Jag lovade att det går över. Att det är svårt ett tag men att det går över.

Och mitt hjärta brast.

Men gah!

Hur svårt kan det bli?!

Är det någon som har eller känner någon som känner någon som har en studentlägenhet eller ett rum att hyra ut i Lund?

Lillebror är hopplöst välartad, snygg och pluggmotiverad (civilekonom). Ingen sprit, inga droger eller djur. Snäll, artig och väluppfostrad. Ordningssam och ordentlig. Ingen partyprille utan föredrar plugg, jobb och att spela dataspel.

Han har svarat på hur många annonser som helst. Ringt hur många människor som helst och legat i som en iller. Vi har pratat med alla vi känner. Helt hopplöst är det.

Hjälp någon!

Segla på ett moln

Igår begicks premiärsegelturen. Mitt livs första. Märkligt då jag har bott max 10 minuter från havet i hela mitt liv.
Turen gick till danska kusten och hem via den svenska. I en liten, slimmad kappseglingssak. Utan sittplats.
Jag, Mannen och Svågern. Lite prat, tysta stunder. Sol och moln. Glitter och lite karusellkänsla i vågorna. Det var vackert. Till och med när jag blev dyngvåt i svallet efter en lastbåt. Jag stod där i kippande skor och höll mig i masten, njöt av turen och livet.

Natten har varit åt helvete. Det känns som om kroppen är i tusen bitar och någon knarkad jävel har satt ihop den igen. Med allt på fel plats.

Men som sagt, det var en fin dag.

Nu är det måndag och jag har bestämt mig för att sätta igång med mina morgonrundor igen. Mannen är tillbaka i saltgruvan och det finns ingen kramsjuk karl i morgonrock som lockar mig att stanna inne.

Läste dessutom att det är viktigt att röra på sig när man kommer i klimakteriet. Bra för benstomme och hormonproduktionen. Bara att sätta igång alltså. Värmen i mina vallningar kan göra grabbarna på vilket kärnkraftverk som helst avundsjuka. Det kan visst ta 10 år att komma igenom skiten. T I O  Å R!!! Amen tack. Vad är numret till diskrimineringsombudsmänniskan? Glöm att jag tänker gå runt och svettas som en gris i tio år.

I veckan börjar Lillebrors nollning och hade han fått bestämma hade han inte deltagit. Nästa vecka börjar skolan för bägge grabbarna och Långa Barnet åker tillbaka till skogen. Sedan är alla där de ska och allt är som vanligt igen.

September. Vila och ro. Kanske jag skulle lära mig sticka. Eller nåt.