månadsarkiv: juni 2009

På vår gata i stan

Sitter på altanen med min laptop och har huvudet fullt av skit. Så mycket som borde skrivas ner. Bevaras för eftervärlden. Gud vad glada alla skulle bli.

Klarvaken efter promenad och kaffe. Fluffet snarkar på utesoffan och Lillefnuff tigger om att få gå in. Det är inte riktigt hett ännu, på altanen, men det kommer.

Flyttgubbar håller på att tömma visningslägenheterna och jag försökte tigga till mig murgrönan som de stajlat balkongen med. Det kommer att bli värsta ruschen här i helgen. Jag har redan planerat menyn efter det kommande skådespelet. Alltid kul att se andra jobba. Och dricka vin samtidigt.

Förra helgen flyttade ett ungt par in mitt emot oss. Det måste vara deras första, gemensamma lägenhet. Innan de låste upp stod det och fnissade och puffade på varandra innan han fick hedersuppdraget att låsa upp. Sedan sprang de fram och tillbaka med stolar, lyktor och annat flyttkrafs resten av kvällen. Vi tittade på och log vänligt. Tänkte stilla att de hinner nog flytta några gånger till. Trots att de tror att de ska bo där resten av sina liv. Tillsammans.

I några andra hus har två par flyttat in. En familj med barnvagn, en som ser ut att behöva en inom kort. De vattnar gräsmattan och monterar utemöbler i en hisnande fart. Just utemöbler verkar vara högprioriterat. De har redan hunnit grilla 3 gånger.

Det är intressant att sitta och titta på folk. Man lär sig snabbt vem som är gift med vem. Vem som sålt sitt hus och vem som aldrig har klippt en gräsmatta förut. Vilken tid postaren kommer och vid vilken brevlåda han gör en u-sväng.

På lördag är vi hembjudna till några glatt vinkande grannar som vi inte vet namnet på.

Bilverkstad

Mannen blev inringd akut och började jobba halv sex i morse. Och bilen skulle lämnas på service. Halv åtta. Vid den tiden är jag inte vid medvetande.

Idag halv åtta irrade jag runt på industriområdet och letade efter verkstaden. Konstigt sa Mannen, det är inte alls svårt att hitta. Andra till höger efter BMW. Jaha. Det hade underlättat om Mannen kom ihåg vad stället hette.

Det fanns naturligtvis ingen verkstad andra till höger. Från det håll jag kom. Efter att ha snurrat runt hittade jag äntligen stället och skulle lämna över nycklarna. Gubben där var om möjligt ännu tröttare än jag. Och sur.

Vad är det för en bil? Eh… en citroen. Sa jag. Hans svarade med en lång harang citroen blablabla. Eh… den är silverfärgad. Han fick gå med ut så att jag kunde peka på vår bil. Ja, en citroen blablabla, sa han surt. OK, sa jag.

Mannen ville att ni skulle titta på eh… nåt. Han stirrade på mig och jag hasplade snabbt ur mig Mannens telefonnummer och bad honom ringa det.

Det räcker väl med att veta skillnaden på diesel och bensin?

Militärövning

Mannen ska börja jobba aptidigt i några veckor framöver. Då finns det ingen anledning för mig att ligga och snarka i sänghalmen långt ut på förmiddagen.

Alltså är det dags. Dags att damma av joggingskorna. Dags att gräva fram trikåerna. Dags att få ändan ur vagnen.

Dags för disciplin. Lite militärisk komigenförhelvete.

Nu ska sittfläsket rinna bort i solen. Magrutor formas och de sista kilona tappas på någon lämplig skogsstig.

Eller så skiter jag i det och vältrar mig på en filt i solen i vår trädgård.

Men med tanke på den knähöga häcken och grannsämjan är det kanske bäst att välja militärövningarna istället.

gijane

Hottie

Kryper ner intill Mannen som nästan somnat. Mannen som skulle kunna värma upp ett helt hus.

Det är trångt i tempuren och inte blir det bättre av duntäcket som Mannen måste ha för att inte frysa. Dessutom sover han i tröja.
Själv svettas jag och blir klibbig över hela kroppen. Bökar undan täcket. Puffar bort Mannen till hans halva (60 cm), pustar och stånkar.

Vi har alltid, året runt, fönstret öppet annars dör jag. Mannen kinkar och klagar över att det blir kallt.

Sedan sover han utan täcke hela natten. Het som en kamin.

Det kommer att bli intressant när jag kommer i klimakteriet

Vilken fest!

Jag städade, lagade mat i kvadrat allt medan Mannen for som en skottspole mellan hemmet och ICA.
En halvtimme innan gästerna kom var vi klara. Ballonger draperade uteplatsen och bålen var kyld. Släktingar, väninnor, barn och barnbarn vällde in över tomtgränsen. Alla stod väl samlade när Ömma modern släpptes av utanför. Hon såg ut som en fågelholk i ansiktet. Vi brast ut i skönsång och hurrade högljutt. Modern grät och skrattade om vartannat.

Mannens släkt gifte sig bra med min och ljudnivån ökade med raketfart samtidigt som bålen minskade i baljan. Grilloset låg som Lützendimma över trädgården och katterna gjorde sitt bästa för att fälla gamlingar till marken med sina koppel.

Ömma modern var vacker som en dag med sin solbränna, läppstiftsröda mun och ärtiga tunika. Mannen konstaterade att hon ”min själ är hur snygg som helst” och ”ser du ut sådär när du är 75 kommer jag att vara den stoltaste karlen i världen”. Tilläggas kan att jag är väldigt lik min mor så har jag tur så…

Nu är här tomt, diskat, undanplockat och som vanligt igen. Det som syns är ballongerna som fortfarande pryder trädgården.

Det som känns är den värme och glädje som gårdagen gav.

Wiiieha!

Kolla här!

Sonen har värsta big time i Skelle. Lyllosungen.

Mamman har handlat på ICA Maxi tillsammans med 71256 andra. De bjöd på gottis i kön.

Imorgon slarvstädning och midsommar. I all enkelhet.

Lördag storstädning, matlagning och pyntande.

Söndag firar vi ömma modern. Värsta kalaset och hon vet inte ett skit. Släkt och väninnor, barn och barnbarn, grill och vin. Håll tummarna att hon inte får hjärtinfarkt och dör på uppfarten när hon ser alla…

Hej å hå

Mannen väckte mig med buller och bång i måndagsmorse. Han sa att det var semesterdags. Att han insett att han ska jobba hela sommaren med början på måndag och att det därför var bråttom.

Knappt vakna äntrade vi cyklarna för färd mot Köpenhamn. En hel dags cyklande med vätskepaus på pizzerian i Humlebaek. Vi är numera du och bror med turken där och han brukar bjuda på öl.

Motvind och växlande molnighet. Värkande knän och fågelkvitter. Hur trevligt som helst.

Hotellet var alldeles förtjusande med en jättesäng med sänghimmel där vi var rädda att tappa bort varandra, stiligt droppformat badkar i marmor, ekologiska tvålar och en mysig innergård.

Middag på Tivoli och frozen margaritas på uteservering. Nattabad i karet bara för att och en frukost på favoriten Café Sommersko.

Båttur och ett glas vin på en svinkall uteservering i Nyhavn.

Jag och min cykel tog tåget hem medan Mannen trampade hela vägen.

Nu är vi lätt möra i kroppen och kära som klockarkatter. Livet är rätt underbart.

Jahapp

Pappans vecka. Bonusbarnen hos mamman.

Jag tänker helg, bubbel, hångel i soffan, tapas, skogspromendar och sex.

Lillebror trillade in igår. Bonusdottern kommer snart och stannar över helgen. Önskemat: kyckling i grön curry. Sysselsättning: Tv och babbel.

Just den här barnkombon brukar göra slut på syret och håller en ljudnivå som två lomhörda gamlingar. Men tro inte att det funkar med smygsex, det hör de.

Detkommerattblibaraviendagdetkommerattblibaraviendagdetkommerattblibaraviendag…

Men då är vi väl för gamla för att orka vare sig det ena eller andra.

Bokbokbok

Idag tänkte jag ta en skön tur på stan. Köpa några böcker jag sett ut, strosa lite, titta på studenter och stressade föräldrar. Hålla tummarna för Suz och mest bara vara. Njuta av fredagskänslan, ta en cigarr på altanen, planera grillningen och leta fram lakan till bonusdottern som kommer ikväll.

Nu:  regn på tvären och håret riskerar att blåsa bort. Jag skulle vara genomvåt innan jag hann säga skitväder.

Icke att jag strosar någonstans där jag riskerar att blåsa i havet. Vem ska då tömma diskmaskinen?

Vad gör man då med sin lediga mystid? Tja, man kan ju alltid tvätta. Eller vända ut och in på en kokbok för att hitta något till kvällsmat som inte ska grillas. Man kan dammsuga hallen. Igen. Kamma katterna. Pilla navelludd. Glädjas åt att man slipper vattna den nyplanterade rhoddisen. Rycka bort äckliga hårstrån på halsen. Sortera något i bokstavsordning.

Men läsa kan man inte. Jag har värsta bokabstinensen? Och inget bra regnställ.

Leka med lera

Det här roar sig sonen med i sommar. Han kom in bland hundratals sökande från hela Europa…
Hur kul som helst! Förutom att jag inte får se honom förrän till jul. Ett helt år utan att klappa på ungen suger.

Mamman är avundsjuk. Borde inte mammor få vara med och se så att allt går rätt till? Så att barnen inte äter lera eller glömmer peta naglarna efter en dags kleggande?

Eftersom sonen kan tacka sin mamma för konstnärsgenen tycker jag att jag borde vara självskriven.

Den här bilden fick jag idag:

Dag 4 - skalle

Update. Fler bilder finns här!