månadsarkiv: maj 2009

Sorry

Bloggningen är på level2 just nu.

Vi har BF och samlagar oss igenom vardagen. Det gäller att passa på mellan barn som pratar oss sönder och samman, barn som vill testa nya gitarriff och de som bara rent allmänt är i vägen.

Det finns många fördelar med att ha vuxna barn med egna liv. Enda nackdelen är väl att man aldrig vet var man har dem. Rätt som det är står de i dörren. Och vill ha mat. Och inte den maten som var planerad för kvällen. Bara att hala upp snyggetrosorna och ställa sig vid spisen.

Eller så ska någon god vän som-missat-sista-bussen-och-inte-har-någonstans-att -sova stanna över natten. Plötsligt delar vi hem med främlingar. Rara sådana dock.

Det finns många skäl att sova i nattlinne, helt klart.

Önskelista

Jodå, jag kämpar fortfarande emot lusten att tömma förrådet på lådor och skapa ORDNING.

Gav mig iväg på cykel för att göra några ärenden. ICA, apoteket och blomsterhandlaren. På ICA glömde jag vad jag skulle ha och kom ut med en liter mjölk och en ny tidning.

Hos blomsterhandlaren blev jag så överväldigad av all blomprakt att jag bara stannade till och tittade utan att handla det jag skulle.

Apoteket körde jag förbi med tanken att jag kan väl handla imorgon istället.

Jag inser att jag nog måste ta det lilla lugna om jag inte ska bli det där virriga vraket som jag varit tidigare. Djupandas och lukta på blommorna (som jag inte köpte).

På hemvägen promenerade jag tvärs igenom kyrkogården bara för att där är så vackert. Och min hjärna stillnade. Det stod en liten folksamling kring en gravsten och sjöng Den blomstertid nu kommer. Det var vackert. Kändes inte sorgset eller så. Mer fint.

Nu har jag bälgat i mig kaffe (allt för att sitta kvar i solen och inte låta mig lockas av måsten). Snuset sitter på tvären under läppen. Tidningen är utläst och jag surfar på saker jag önska mig. Snart födelsedag. Hint, hint.

En sådan här fin börs skulle passa bra. Den med fågelbur på. Min gamla plånbok faller sönder och eftersom jag ändå inte behöver någon där det får plats en massa sedlar och annat så passar det bra med den här.

pursebirdcage1

Till den fina börsen skulle det vara väldigt bra med en väska från Ceannis. Tror de hade trivts ihop faktiskt.

CA028303

Men det lutar väl åt att jag önskar mig masaiskor. De ska ju vara så himla bra för ryggen. Nyttigt går före flärd.

BinaryLoader

Vad är väl en bal på slottet? Ajja, jag lär väl bli ett år äldre alldeles oavsett.

Arkitektritat

Nu har jag vilat. Eller, ja. Borrat upp lite tavlor och sitter nu med kass rygg och darriga händer. Men det blev fint.

Eftersom jag ska försöka låta bli att gå igång i förrådet så promenerar jag. Det är intressant att se sig omkring i området.
En stor del består av vita hus. Alla med arkitektritade trädgårdar. Samma arkitekt. Den gubben har gått bärsärk bland sjösten, tumlade grå betongplattor och skiffer. Stensättaren har antagligen fått men för livet och sitter inspärrad någonstans där han gallskriker oavbrutet och tuggar vit singel. Det är underliga vindlande gångar och höjdskillnader. Urtag för buskar och några dekorativa stenbumlingar intill ett elefantgräs. Så 2000.
Växtvalet går i samma stil. Ligusterhäckar. Mer liguster. Uppstammad liguster och bambu. Bara en har vågat sig på en explosion av penséer i femtioelva färger. Antagligen en pensionär som själv dragit upp fröer i förrådet och numera är utfryst av grannarna.

Förmodligen tänkte (?) arkitekten att det skulle vara underhållsfritt. Bara att sopa på vårkanten och plocka bort lite löv på hösten. Alla boende som är mitt i karriären, har tre barn och sommarställe såg sin chans. Hahaha. De hatar säkert gubben allihop. Numera ägnar de all sin lediga tid till att krypa runt och pilla bort ogräs mellan alla stenar och har säkert drabbats av både ryggskott och knäförslitningar.

Ett annat fenomen är dessa förfärligt fula studsmattor som står i var mans trädgård. Som barn idag blir du antagligen mobbad om du inte har en. Helst en som är större än grannens. Där studsar små barn sig till spräckta läppar och brutna handleder. För att inte tala om när det varit grillparty med öl och pappa ska bräcka grannen i antal volter. Hur pinsamt är inte det att komma till akuten klockan fyra på morgonen för att man trodde att man var lika vig som sin åttaåring?

Jag inser att vi kommer att ha en trädgård helt olik alla andras. Inte en skifferplatta så långt ögat kan se. Inte heller sjösten eller singel. Ingen liguster och inga bollformade träd. Inte några svarta trädgårdsstolar i fejkrotting eller svart glasbord från Jysk.

Det här blir intressant.

Inredningspsykos

Jag har alltid varit en inredningsdesignformgivningsnörd. Mode har aldrig varit ett intresse och när det kommer till att har rätt skor eller jeans har jag varit hopplöst efter. Men fråga mig om den senaste stolen eller lampan så har jag koll.

Nu sitter jag här i vårt fina, nya, moderna hem och vet inte vad jag ska göra. Eller jo, jag kan ju sortera allt skit vi har fyllt förrådet med för att lura oss själva med att allt är klart här inne. Jag kan asa ut alla fulla lådor och leta fram fjärren till sovrumstv:n. Det kan jag. Men jag gitter inte. Jag kan sortera alla mina femtioelva inrednings- och trädgårdstidningar i fina högar i väntan på någon sorts snygg förvaring. Som jag säkert kan få ett tips på hur jag ska bygga själv på någon blogg. Jag kan surfa runt på alla de miljoner inredningssajter som har drivor av tips på hur jag målar om fula möbler eller gör en lampa av snören. Jag kan sy snygga gardiner eller dammsuga tradera efter något udda fynd att ställa på en lämplig plats i hemmet. Men jag gitter inte.

Jag kan sätta mig på altanen och rita upp hur trädgården ska utformas. Göra snygga skisser och ta fram växtförslag. Få något gjort liksom. Men jag gitter inte.

Jag är så less på tjusiga bilder på vita golv, vita väggar, balla tavlor, coola lampor, käcka loppisfynd och hemmagjorda detaljer.

Jag tror jag behöver semester. Ligga i soffan. Äta. Dricka. Cykla. Träffa vänner. Ta hand om mig själv. Jag tror jag behöver att inte göra något. Bara bo.

Jag tror att jag inte riktigt har kommit ikapp efter flytten.

Planket

Ja, så var det planket.

Det var inte som jag trodde, två gubbar, utan fem. F E M. Nu pratar vi seriös byggbizznizz. 3 stolpar och ett plank på 130-180 cm högt och ca 10 meter långt. Säger ju sig själv att det måste vara många som tänker för att få rätt på det.

Liten, kulmagad, mustaschprydd tyst gubbe med keps och fleece. Ihärdigt rökande med händerna i fickorna. Tror han är någon sorts övervakare.

Övertränad, solbränd, blond man närmare 30 med t-shirt och sommarmodellen på snickarbyxorna. Han pratar i mobilen och mäter viktigt med tumstocken.

Nybakad snickaryngling med gelé i håret som följer den Övertränade med hundlik blick. Lite valhänt och osäker. Mäter många gånger.

Gråhåriga Snackisen, femtioplus, som hela tiden ringer samtal där han skrattande trumpetar ut att det vet väl alla hur hårt han brukar jobba. Var han jobbar vet jag inte, men det är inte här utanför i alla fall.

Långa Idoiten, någonstans mellan 30 och 50, bär plankor mellan bygget och gatan. En sträcka på ca 15 meter och där det ser osäkert ut om han ska hitta tillbaka vid varje vända. Hans byxor är något korta och händerna stora som dasslock. Förmodligen skulle han kunna bära flera plankor på en gång men den tanken har nog inte slagit honom. Vet ärligt talat inte om något har slagit honom. Någon gång.

Dessa gubbar övervakades från början noga av katterna. Dock har Fluffet nu tröttnat, för mycket snack och för lite verkstad om man säger så.

Själv kommer jag att följa det här med stort intresse. Men jag har ju inget liv.

Kaos är granne med Gud

Min granne är Gud.

Sitter med värkande korvfingrar och stirrar ut över hemmet. Mannen är på viktigt möte och Lillebror jobbar röven av sig på tryckeriet (måste samla pengar innan livet som universitetsstudent börjar). Fluffet rullar sig på den nyanlagda altanen, får grus i pälsen och tovor i armhålorna. Lillefnuff har hittat ett hål under ett köksskåp som måste krafsas på ettusensjuttioelva gånger om dagen.

Jag har inte hittat vare sig fjärrisen eller strömsladden till tv:n i sovrummet och börjar bli lätt desperat. Misstänker att skiten ligger på samma ställe som allt det där livsnödvändiga som jag hade i sängbordslådan. Typ nässpray och sovtabletter. Så just nu är livet tufft. Täppt och outsövt.

Utanför mitt fönster står två gubbar och försöker sätta upp ett plank mellan oss och grannnens (Guds) uteplatser. Vi kommer att slippa dela måltider i fortsättningen även om det nu var en poppis grej för Gud och hans anhang. Det var faktiskt Guds förslag att vi skulle ha ett plank. Hon hade redan ordnat allt innan vi flyttade in. Kanske var hon orolig för att vi skulle misshandla flintastekar och kasta ölburkar på tomten. Nu är det ingen risk, vare sig det ena eller det andra. Vi håller oss med glazade köttstycken av bättre kvalitet och rosévin.

Allt är inte på plats som sagt men vi har kommit en bit på vägen (resten står i förrådet). Det har slagborrats i betongväggar, strukits berg av kläder och rensats kattlåda. Vissa saker förändras inte oavsett var man bor. Vi har också börjat lära oss att vi lever med total insyn och är nu vana vinkare till grannar med hund som passerar utanför.

Jag är i otakt med tiden och kroppen men ser fram emot helgen med cigarrer och gott i glaset. Tur det är kort vecka.

Iiiiiiiih!!!

Men gud i helvete!

Mannen ringde mig i morse. Ordern var: ta cykeln på tåget och gå av på Klampenborg station. OK, gjorde så.
Där stod Mannen och mötte och talade om var jag skulle parkera vidhängande hoj.

Han ledde mig bort till en vacker, blommande kastanj, därunder en hästskjuts med tillhörande svart häst. Rosa champagne och en tur i en vidunderlig park.

Och där. Där F R I A D E han!!!

Vi åkte karusell, åt på en solig uteservering, kyparen hällde en öl över mig, vi hade femkamp och sedan cyklade vi hem med en rosa kanin.

Nu har vi grillat och Mannen sover så gott i vår smala tempur. Lillebror njuter av sitt rum, spelar wow och har mekkat ihop förvaringen där. Jag ska strax krypa ner under täcket och ligga nära.

Han friade. Han gjorde det. Faktiskt. Han vill ha världens längsta förlovning. Och han har sett ut ringar.

Iiiiiiiiiih!

Och jag blev fjortis igen. Fjompig, lycklig, fnissig. Och så jävla vacker.

Det artar sig

Lille gossen från musikaffären kom hit och installerade musikanläggningen. Mannen flydde fältet och Fluffet gjorde sitt bästa för att vara i vägen. Nu kan jag lyssna på morgonzoo. Och höra all musik (?) som alla andra verkar vara väl bevandrade med. Mycket dang-dang är det. Man kan vinna en kväll med EMD som kommer hem och spelar. Hm. Nej tack.

Problemet med var vi skulle ha ljuslyktan löste sig. I natt. Rullgardinen i sovrummet fixade det. Vi har aldrig, och kommer aldrig igen, att komma ur sängen i upprätt ställning som vi gjorde när den brakade i golvet. Inte såg vi vad som hänt heller eftersom vi inte har några lampor. Ännu.

Inviger tvättmaskinen som jag naturligtvis fick skruva isär och rengöra innan den tog in vatten. Vad skulle man göra om man inte kunde läsa instruktionsböcker.

Nu ska det upp några fler rullgardiner eftersom vi bor på marken, har full insyn och Mannen älskar att springa runt i kallingar. Vi behöver ju inte stöta oss med grannarna det första vi gör.

beckham1

Obs, mannen på bilden är inte min. Min är snyggare.