månadsarkiv: februari 2009

Så långt

Fredag. Det är dammat, dammsugat, skurat, diskat, tvättat, manglat, bäddat, vikt och klart.

Nya gamla stolen från Blocket ståtar på Mannens sida av bordet. En riktig tron. Väl passande. Både hans ända och storlek. Själv kan jag dingla med benen när jag sitter upprätt i den. Min tron ska vi hämta senare idag. Även den hittade på Blocket. Jag har letat fram en kudde att ha bakom ryggen så att jag når fram till bordet.

Fönstret är öppet mot gatan och katterna spanar på sopbilen från sin lilla altan (egentligen en innätad utrymningsplatta men berätta inte det för brandmyndigheten). De har vårkänslor. Det märks på att de vill ut ideligen. Vilket i sin tur innebär att vi draperar oss i raggsockor, tjocketröjor och duntäcke för att inte frysa röven av oss. Men vad gör man inte för de små liven.

Det har kommit små pytteblad på hortensian som står därute och buxbomsbollen ser ut att ha överlevt.
Överallt nere på gården spirar det. Snödroppar, vintergäck, pärlhyacinter och så några tulpaner som sticker upp näsan i rosenrabatten.

Mannen är iväg på Viktigt Möte idag och det kommer säkert att gå alldeles lysande. Solen vräker sig in genom våra takfönster från en klarblå himmel och duvorna går bärsärk på hustaket mitt emot.

Idag får det bli en cigarr på gården. Sanna mina ord.

En runda i skogen

Kattugglan sitter på sin plats i det ihåliga trädet. Spanande på oss som passerar. Hon är snackisen bland alla skogsflanörer. Främmande människor stannar och pratar med varandra för att sedan glatt leende skiljas åt för att aldrig mer ses. Märklig upplevelse.
Syns hon inte till på några dagar frågar passerande varandra hur länge hon varit borta. Tänk att en liten kattuggla kan föra samman folk. Utan att veta om det.

Längre fram korsar en ormvråk min väg och jag hör vingslagen susa när den flyger förbi. Den sätter sig i ett träd intill stigen men tillräckligt långt bort för mina närsynta ögon ska kunna se den ordentligt i motljuset.

Jag gläds åt att kunna se och höra alla fåglar som plötsligt finns överallt. Så länge jag kan minnas har jag alltid tyckt om fåglar. Dock inte burfåglar som skrämmer mig, oavsett hur små de är. En av mina mest lästa böcker är just Svenska fåglar.
Vissa är favoriter som till exempel Rödhaken. Den har så fin form och så vackra ögon. Från det jag flyttade till min första bostad med trädgård har jag haft en i min trädgård. Ibland inbillar jag mig att det är samma fågel som följer mig genom mina flyttar.
Koltrasten är en annan som jag älskat sedan jag var barn. Första minnet är den som bodde i mormor och morfars trädgård och sjöng så sorgligt vackert på kvällarna. Jag har haft koltrastbon i mina trädgårdar och jag har vårdat dem ömt. Sett till att inga djur kan komma åt ungarna och jagat ut en hök från carporten för att den inte skulle kunna ta en unge på vinglig flygtur.
Likaså tycker jag om duvor. De kuttrar så rart och är så fina när de sitter tätt intill varandra och näbbas. Det bodde duvor på kyrkogården intill mormor och morfars hus, jag antar att det är därför jag tycker om dem.

När jag halkat runt i isig snömodd en timmes tid styr jag kosan hemåt. Precis när jag når skogskanten ser jag en Större hackspett som med all kraft försöker göra kaffeved av en bok. Jag stannar och tittar en stund innan jag går vidare.

Jag känner mig priviligerad på något sätt.

Sökt

Till dig som har sökt på: jag har tråkigt!

Jag vet inte varför du hamnade här. Kanske för att bloggen andas tristess och damm. Kanske det finns en BloggGud som med van hand pekar om alla som söker på den meningen till just min blogg. Kanske vill denne gud säga mig något med detta? Att jag ska lyfta mig i håret och få ändan ur vagnen? Göra något vettigt av mig själv, bloggen och söndagen?

Ajja.

Det kommer en ny dag imorgon. En måndag dessutom. Inget kan vara roligare än just måndagar så häng inte läpp!

Imorgon tar vi nya tag.

Söndag

Söndag. Solen lyser genom mina smutsiga fönster. Jag måste verkligen ta tag i det där. Slöligger i soffan med Man och katter. Läser alla delarna i morgontidningarna och dricker yogite.
Funderar på vad jag ska laga för mat ikväll. Kyckling. Med något.

Huvudet känns luddigt och kroppen trött. Det är liksom ingen fart i mig. Jag antar att jag borde gå en rask promenad i solskenet. Få frisk luft och röda kinder. Jag antar att jag borde läsa lite trevliga kokböcker. Få middagsinspiration. Jag antar att jag borde dricka ännu en kopp te och äta något förståndigt till lunch.

Jag tror jag tar ett glas vitt och en bit vällagrad grevé istället.

Tumör

Mannen har haft en stor knuta på stortån, där nageln ska sitta, i mer än ett halvt år. Flera läkarbesök där det klämts och hummats och sedan inte hänt mer. Det har varit och är blodigt, sårigt och infekterat. Varje besök har slutat med orden att det är i alla fall inget farligt och går över av sig själv.

För två veckor sedan skickade jag iväg Mannen till akuten med order om att inte komma hem förrän de gjort något åt eländet. Läkaren hade ingen aning om vad knutan var men skulle skicka en remiss till hudkliniken. Och Mannen haltade hem igen.

För en vecka sedan hade han så ont att han höll på att gå bärsärk och vi åkte upp akut igen. Den här gången var det en ung, kvinnlig läkare som raskt hämtade en ortoped och de var båda överens om att det är någon sorts tumör. Som ska tas bort pronto.

Hudkliniken ringde dagen efter om en tid för biopsi och hudläkaren sa att det helt klart är en tumör, hur farlig vet ingen. Han tog prover och sa att de skulle skickas med förtur. Jag antar att vi får besked nu i veckan som kommer och att det blir operation snarast.

Nu går vi i ett konstigt, snorigt vakum av oro.

Uppdatering: Det var inte något elakartat och pluppen ska opereras bort snart. Sedan kan Mannen gå som folk igen. 😀