månadsarkiv: november 2008

Lördagsaber

Vem bestämde att det skulle vara sånt här skitväder idag, lördag och allt? Då vi varit flytthjälp halva dagen är vi rätt mörbultade. Här behövs både calva och cigarr. Problemet är bara att jag behöver händerna för att hålla mig i ledstången annars kommer jag varken upp eller ner för alla trappor. Hur göra med paraply och glas? Cigarren går ner i fickan men… Kan man ta flaskan direkt i fickan, paraplyet under armen och stå på gården och halsa medan man röker? Ett gott föredöme för husets yngsta.

Eller ska man smygröka i trapphuset? Det luktar ändå skit när grannen lagar mat så det märks kanske inte. Jag kan ju alltid skylla på någon av husets tonnisar. De kräkte på gården när de hade fest och det har jag inte sladdrat om så där finns lite att hämta.

Eller så skiter man helt enkelt i både cigarr och calva och gräver ner sig i soffan med täcken, katter och kuddar istället. Jag får väl fundera en stund allt medan jag försöker minnas hur man klippte till de där pappersgrejjerna i dubbelt papper att använda kring ljus, skinkpinne eller kalkonben.

Det är tunga prylar vi snackar om här.

Staken står givakt i ett fönster och stjärnorna hänger så fint i de andra. Vassego advent, kom igen bara.

Tandkrämshelvete

Att jag retar mig på all denna förpackningshysteri vet många om. Jag var med på barrikaderna när man skulle plocka ut tandkrämstuben ur pappkartongen och slänga kartongen på golvet på ICA. Bara för att visa på slöseriet i förpackningsväg. Detta fick producenterna att inse hur korkade de var. Det är onödigt att packa in samma vara två gånger.

Nu kommer hämnden. Det sitter antagligen någon jävel på Colgate och skrattar sig fördärvad.

Att det sitter en liten foliebit för hålet i tuben är ok, jag vill inte köpa tandkräm som någon pillat i.

Men den den där lilla biten går inte att dra av med fingrarna. Här får man använda tänderna. Förhoppningsvis stärker tandkrämen emaljen också.

Jag gjorde så och klämde till på tuben. En liiiten, liiiten binnikemasktunn remsa kom ut.

Meh! Jag tittade på tuben. Jodå, folien var borta.

La tuben på vasken och tryckte till med båda händerna. Äntligen hände det.

Med ett obeskrivbart ljud fyllde jag halva vasken med äppelgrön tandkräm.

Det satt, förutom folie, en PLASTHINNA för hålet. Som inte syntes. Amen tack.

Kan man meddelst vaccummetoden suga tillbaka tandkrämen in i tuben igen?

Snart är det jul

Men det har kanske inte passerat obemärkt? Elljusstake har inhandlats på Ikea och platsen där den ska stå är utsedd.

Trots det infinner sig inte någon jullängtan eller stämning. Inget sug efter amaryllisar i alla omöjliga färger, tazetter som luktar kattpiss eller hyacinter som får mig att nysa.

Ingen lust att pyssla tomtar eller byta gardiner som jag inte har. Inget intresse av att höra Arne Weise prata eller Benjamin syrsa sjunga.

Mannen och jag har bestämt att vi ska ha vår egen jul. På våra villkor. Stora barn och frånvarande föräldrar gör att vi kan ta det som vi vill.

Vi vill inte ha julmat. Alls. Vi vill inte gå i julotta. Eller midnattsmässa för den delen. Vi vill inte åka släkten runt och äta julbord.

Som det känns nu vill vi inte ha jul. Vi vill bara ha en skön helg. Lite god mat, gott att dricka och en god cigarr. Läsa tidningen vid långfrukosten. Hångla. Promenera. Slappa i soffan. Hångla igen. Göra ingenting.

Får man lov att göra så? Ingenting? Finns det någon Julmaffia som straffar oss med julmusik dånande genom ventilen i badrummet resten av året? Hohoho genom brevinkastet på morgonen? Julkort som dimper ner när man minst anar det? Lukten av julskinka som inte försvinner hur vi än vädrar?

Våga vägra jul.

Den enfaldige postaren

denenfaldigepostmannen

Det är inte jag bakom staketet.

Enfaldig uppsyn, det långa ansiktet ännu längre pga den nedfallna hakan, slö blick och hörlurar likt tallrikar. Grabben borde se sig i spegeln någon gång. Men då skulle han antagligen aldrig visa sig ute igen.

Två gånger idag har den jäveln försökt köra över mig. På trottoaren!

Första gången kom han bakifrån utan att signalera och jag märkte plötsligt hur något trängde sig fram mellan mig och husväggen. Två  meter längre fram stannade han och gick in i en port. Han kunde inte ha väntat istället för att tränga ut mig på gatan? Idiot.

Andra gången, två timmar senare möts vi i en korsning, precis när jag passerar en husknut kommer han från vänster och håller på att köra rakt över mig. Han stannar inte ens för att släppa fram mig. Tur att man är ung och frisk nog att kunna hoppa jämfota baklänges. Det kan inte han. Han kan inte ens stava till jämfota. Tydligen kan han inte prata heller för han sa inte ett ljud någon av gångerna.

Men vänta ni bara postverket. Jag ska hämnas. Jag tänker maila alla mina julhälsningar och er jävla ”läggdinajulkortidenhärpåsen” kan ni stoppa upp någonstans. Förslagsvis i den enfaldige postarens röv.

Dagen idag var en blåsig dag

Det blev en lång runda i skogen idag. Snön blåste på tvären och det kändes inte alls lika charmigt som det ser ut på film. Dessutom går man som en jävla anka i halkan och det gör aldrig Meg Ryan eller någon annan snygg blondin.

Det var dock skönt att blåsa dammet ur hjärnan och få svetten att rinna nedför ryggen. Får väl erkänna att mössa inte är min grej. Inte heller då ser jag ut som en filmis. Idag var den dock nödvändig.

Något lite rastlös är jag av nikotinbristen. Men hej vad städandet gick undan. Nu har jag diskat undan middagsdisken, förberett Mannens matsäck, läst en triljon bloggar, druckit 8 liter te och tuggat ännu mer tuggummi och läkerol. Gud vet hur länge det dröjer innan allt te har passerat systemet. Får fisa ihop med Fluffet medan jag väntar…

images2

Allt och inget

Här händer inte mycket. Varken hångel eller party. Mannen hostar sig igenom dagarna. Medan jag gnäller över lederna. Katter sover och barn kommer och går.

Några vänner på middag, lite sådär lagom lugnt och fint. Och gott om rester som gör middagen ikväll lättfixad. Vinterpromenad i kallt solsken. Täcke och kudde i soffan. Tuggummi och Läkerol i kubik (det är slutsnusat här). ”Överdriven konsumtion kan ha laxerande verkan”

No shit Sherlock…

Slut på det roliga

Våra takfönster ha ett litet, vanligt fönster nedanför. Detta gör att vi kan se både himmel och grannarna tvärsöver gården och gatan.

Nu är inte grannarna särskilt mycket att titta på. Åtminstone inte de på andra sidan gatan. Vi kan titta rakt in i varandras kök. Med tanke på att Mannen alltid rantar runt halvnaken och jag ser för jävlig ut i morgonrock har vi nu satt upp sådan där film som gör fönstret ogenomskinligt. Himla coolt. Man kan dansa salsa naken och skåpsupa bäst man vill utan att bli sedd.

Huset tvärsöver gården är högre än vårt vilket innebär att sex med ljuset tänt inte är att tänka på. Det är vi för gamla för. De kan titta rakt ner i vår säng. Nu sitter det film för den rutan också och vi kan både ha läslampan tänd och ha oskyddad sex. Hur kul som helst.

Upptäckte dock att jag nu inte kan se in i deras kök när killen där hånglar med sin nya tjej. Inte heller kan jag se träden på gården.

Men jag kan se stjärnorna när jag ligger i sängen och det är det viktigaste.

Måndag i palatset

Vi lyfte oss i luggen och gjorde gemensam sak. Dags att städa undan en veckas damm och pappersnäsdukar.

Hemmet glänser och katterna jobbar på att återställa fluffmängden på de äkta mattorna.

En liten runda i friska luften vid havet. Med 740 i puls vinglade vi hemåt, lätt flåsande och matta.

Ett bad med bubbel, en konjak till Mannen och ett glas rött till mig. Fniss, babbel och tända ljus.

Nu väntar bakpotatisen och en bit kött, lite wokgrönsaker och vitlökssmör. Det är banne mig åratal sedan jag åt något liknande. Sedan blir det tempuren och tvzapp.

En helt vanlig måndag i palatset alltså.